King of the road
Etta på Eriks lista över finaste saker på jorden är faktiskt inte hundarna. Etta på Eriks lista är hans bil.
Vanliga människor kanske tänker ”jaha, en vanlig bil?” Men denna bil är tydligen så underbar och fin och fantastisk på alla sätt, så om det hade gått att ta med sig bilen in i huset skulle den få sova mellan oss i sängen. En smutsgrå bil med ett flak som man kan slänga upp döda vildsvin på. Och som har små fiffiga skåp där hundarna sitter när man är ute och fräser omkring i denna Guds gåva till mänskligheten. Ingen annan får köra denna skapelse. O nej, det kan ju bli en repa. Att den redan är alldeles är lerig och repig och blodig har inte med saken att göra. Det är ju Erik själv som har kärleksrepat fina bilen. Det är en helt annan sak.
När vi ska åka upp till Sälen blir det problem. Jag har en bokföreläsning på fredagen, vilket gör att jag kan komma upp först dagen efter resten av familjen. Lussi ska åka med mig och Erik måste ta min bil, för annars får han inte plats med alla barnen. Och helt plötsligt står det klart för honom att jag kommer att vara tvungen att ta hans bil.
Ja. Jag har körkort.
Jag har aldrig krockat.
Jag har haft körkort i över 20 år.
En strid ström av mejl, sms och telefonsamtal kommer plötsligt från Erik:
”Glöm inte att lägga ur handbromsen när du startar!”
– Hallå, hej, ja jag skulle bara säga att du vet att den går på diesel va? Du får inte tanka bensin i den. För då blir den förstörd.
”Martina! En annan grej, tänk på att det kan vara svårt att se i backspeglarna när du backar med hundskåpen.”
– Lämna inte nycklarna i låset om du går in i en affär!
– Man måste trycka ner kopplingen ordentligt när man växlar!
Kära Erik Haag. Låt mig påminna dig om att jag har haft körkort mycket längre än dig. Jag tankar ALLTID diesel, för min egen bil går också på diesel. Nej, jag kommer inte att tända en brasa i baksätet, ej heller färdas med den under vattnet. Nu räcker det! Skärp dig, jag ska ju för fan bara köra den ett par timmar och sen får du tillbaks din finaste vän. Jag blir galen, sluta förminska mig med ditt jävla bensintjat! Vad tror du? Att jag är helt jävla dum i huvudet?
Lussi och jag stannar till vid fiket och köper med oss frukost att mumsa på i bilen, det är ganska snöigt och vi vill komma iväg i god tid, för jag gillar inte att köra när det är mörkt ute. I Alvik tankar vi bilen (Ja! Diesel såklart!) och köper resegodis och sen drar vi på Mange Schmidt i cd-spelaren och susar i väg på E?18. När jag har druckit upp kaffet ringer jag till Erik och dubbelkollar hur man kör till Sälen, över Enköping, det var ju det jag trodde, han undrar hur hans lilla älskling (nej, inte jag eller Lussi) mår och jag säger att jag är ovan att köra en bil som är så hackig.
– Vaddå hackig? undrar han förskräckt.
– Nej, men den här tuffar lite mer fram än min egen bil, din bil är ju mer som en traktor.
Erik blir förolämpad och vill lägga på. Lussi och jag öppnar Briopåsen. Snövädret tilltar och det är ganska dålig sikt, men jag kör så sakta och försiktigt på E 18. Eller, hur sakta kör jag egentligen? Bara 80, fastän jag har gasen i botten, men det är så med lastbilar, de är ju inte alls lika snabba som vanliga bilar.
När Mange Schmidt är slut byter vi till Jenny Wilson och sjunger med så gott det går i ”Pass me the salt”. Nu är det full snöstorm ute och vi har redan ätit upp det sista av schweizernöten. Blir omkörda av husvagnar och lastbilar med extra bred last. Jävla skitbil, den rycker och hoppar och gör bara 50 i uppförsbackarna.
Nu gör den max 40. Har den där lowdriveväxeln hoppat i? Det finns en ju en speciell växel som man kan lägga i om man har kört fast i snön, då är motorn extra stark men kör väldigt såsigt. Ringer till Erik och frågar om han har lagt i lowväxeln på sista tiden.
– Vadnu? ylar han. Vad har du gjort med min bil?
– Nej men ta det lugnt, jag har inte gjort någonting, den bara går så jäkla trögt.
– Har du tankat bensin???
– Nejmenvadfan, Erik! Jag blir galen på dig, det är nåt fel på växellådan eller nåt och du bara tjatar om bensin, jag visste att du skulle hålla på sådär så jag har till och med sparat kvittot från Statoil i Alvik för att täppa till truten på dig, men det är faktiskt nåt konstigt, för nu gör den bara 30 fastan jag kör så fort jag kan.
En lastbil i hög fart får syn på oss lite för sent i snöröjet och tutar argt när han måste kasta sig ut i andra filen.
– Du måste stanna bilen, Martina, kör in till kanten och stanna.
– Nej, det går absolut inte, det är noll sikt och jag kör på motorvägen. Det är farligt.
– Du måste stanna bilen, om det är fel på den får du inte köra den längre.
– Om jag stannar bilen mitt på motorvägen kommer vi att bli påkörda! Vad är viktigast? Din dotter eller din jävla bil?
Erik ropar:
– Den kommer att bli förstörd, du kommer att sabba den, min bil, min bil, min bil! Du måste stanna!
Ända tills jag får nog och lägger på.
Vid Bålsta svänger jag av från motorvägen. Stannar vid vägkanten. Provar att lägga ur lowdrive. Det var ingen lowdrive i. Jag startar motorn och lägger i ettan. Bilen hoppar framåt med ett ryck. Jag gasar försiktigt, den rycker så mycket nu att Lussi börjar skratta. Vi kastas hit och dit som popcorn inne i bilen, nej, det här går inte. Närsomhelst kommer det att bli tvärstopp. Plötsligt ser jag en skylt i snöstormen: Bilverkstad. Det är ju helt otroligt! Vilken tur!
– Hejsan, vi är spontankunder, säger jag.
– Såna är också välkomna, säger bilgubben och ber mig beskriva problemet med bilen.
– Den rycker och hoppar och är skitkonstig.
– Har du tankat bensin i den?
– Nu låter du precis som min man. NEJ, jag har inte haft i bensin, det är nåt fel på motorn och vi ska till Sälen. Har du en inte allför dyr hyrbil som jag kan få låna en vecka?
Det finns en liten röd bil som vi får hyra och jag får fylla i papper och visa körkort. När jag tar upp plånboken får jag syn på Statoilkvittot.
– Titta här, säger jag, här är faktiskt beviset att jag …
Jag kollar på kvittot. Jag kollar igen. Vad konstigt. Varför står det Grön 95?