Integration innebär att även imamer måste skärskådas
En imam i Helsingborg kallar offentligt judar för apor och svin och inte nog med det, han kan berätta att judar bedrar andra folk också.
När jag läser om imamen i Helsingborg tänker jag på pingstpastorn Åke Green i Borgholm. Den 20 juli 2003 höll han en predikan där han fördömde homosexualitet som en cancersvulst i samhällskroppen, han talade om sexuellt snedvridna människor och visade med hjälp av bibeln att homosexualitet strider mot kristendomen.
Det blev naturligtvis ett fruktansvärt liv. Det hjälpte inte att Green sa att han i likhet med Jesus inte fördömer individer, "vi får aldrig förnedra någon som lever i synd".
Ett år senare dömdes Green i tingsrätten för hets mot folkgrupp. Han friades senare i hovrätten men det viktiga här är den omfattande debatten som följde på Greens predikan.
Den var mild och kärleksfull jämfört med imamens i Helsingborg. Hans ordval och resonemang är som en nazists eller IS-predikants. Han hetsar och försöker förnedra och sprider det gamla unkna förtalet om judar som folk – konspiratörer, ett folk som bedrar och lurar.
Kvällsposten i Malmö hade en trespaltig artikel om imamen. Han nämndes inte vid namn. Dagens Nyheter hade en stor ledarartikel där imamens antisemitiska tal självklart fördömdes. Inte heller där nämndes han vid namn.
Jag vill meddela alla rasistidioter att det inte har något med mörkläggning eller särskilda hänsyn mot muslimer eller invandrare att göra. Så ni behöver inte skriva till mig och säga det.
Att två viktiga tidningar inte namnger imamen och att en annan viktig tidning, Aftonbladet, inte ens skrev om honom berättar något annat om vårt land.
Den fruktansvärda segregationen. Uppdelningen mellan vi och dem.
Pastor Åke Green tillhör oss – Sverige. Därför togs hans ord på allvar i offentligheten. Hur kan en pastor yttra så fruktansvärda saker? Vad säger hans församling? Pingstkyrkan? Andra kristna? Vad finns det för grund i bibeln för hans predikan?
Men när en imam i Helsingborg låter som en nazist eller IS-predikant blir det en liten nyhet som fladdrar förbi, ett litet hack i det allmänna bruset, snart glömt.
En talande detalj i den sparsamma rapporteringen var att bilderna som illustrerade artiklarna var så kallade genrebilder, alltså bilder som inte hade ett dyft med imamen att göra utan av typen: så här ser en muslim ut när han ber.
SVT rapporterade att imamen heter Samir el Refari. Bra. Namnet gör honom till en människa som du och jag, en individ med ansvar för sina handlingar.
Av Samir el Refaris konstiga ursäkter, han påstår att det är så här man talar i Mellanöstern, förstår jag att han är invandrare. Hur länge har han bott i Sverige? Vad säger hans församling? Får imamen behålla jobbet? Varför? Får församlingen bidrag från skattebetalarna och i så fall till vad?
Om vi menar allvar med integrationen som en av vår tids stora frågor, om vi menar allvar med vår strävan efter lika villkor för alla som lever i vårt land, då kan vi åtminstone försöka behandla alla som jämlikar.