Att sätta sig ned på huk och skämmas
Det var bilden av en skulptur, i själva verket en bronsfontän i mänsklig storlek av konstnären Ann-Sofi Sidén. Den drabbade mig.
Kvinnan är fotograferad bakifrån. Den oerhört skyddslösa exponeringen när en kissnödig kvinna gått åt sidan för att uträtta sina behov.
Den nakna bakdelen. Hur hon dragit ner långbyxorna så att det inte ska komma på dem. Benen brett isär. Prata om jämlikhet när vår manlige GUD ordnat det så pinsamt för kvinnokönet och så enkelt och stolt, ja, för det manliga.
En man behöver aldrig skämmas. Han blir nödig, går litet åt sidan eller inte: han kan vara berusad eller mindre nogräknad. Men det är liksom okej ändå. A man has to do what he has to do. Okej. Belåtet tittar han på strålen. Med handen kan han rikta den vart han vill. Kuken är lydig. En sann vän i alla väder.
För några år sen kunde man läsa en notis om hur en kvinna mitt i natten något litet full satt sig på huk nära en cykelparkering. Polisen som smög längs gatan upptäckte henne. Det blev en polisanmälan. Orenat på offentlig plats. Det hjälpte inte att hon hade urinvägsinfektion och täta trängningar.
Jag har sett karlar lugnt stå på perrongen och pissa ner på spåret. En gång i rulltrappan stod jag bakom en man som lättade sig där han stod. Jag såg vätskan sippra förbi mig.
Förr fanns det pissoarer för karlar litet överallt. Nu är de borta. Jag vet inte vad man vann på det. Tidigare hade flera t-banestationer ut mot förorten toaletter men de har stängts allteftersom. För narkomanernas skull, tror jag. Farmor med barnbarnet tror kanske att konditoriet där borta har toalett, men det är inte säkert. Lokaler utan ölrättigheter behöver inte ha kundtoalett. Och vilka är det som framför allt frekventerar ölhaken? Ja, inte sant?
Sakernas tillstånd är sannerligen sexistiskt. Kvinnor måste ha slant för att besöka någon av de slutna bunkrar som finns på stan. Har man klaustrofobi är de ändå omöjliga alternativ.
På biografer och andra lokaler är det alltid långa köer till tjejtoan. Hur männen har det vet vi inte. Mer än att det går fort undan. Kanske de har en sån där ränna?
Hur man än vrider och vänder på det är kvinnan diskriminerad. Hon kan under en långpromenad bli nödig. In bland buskarna. Dra upp och ner. Kallblåst mot nakna huden och tänk om någon ser?
Kvinnor skäms. Att bli kiss-nödig mitt under en shoppingrunda är också en pinsamhet. Har denna klädaffär (bokhandel) kundtoalett? Knappast. Nervös blåsa är vi många som har.
I Paris fram till ganska nyss hade Metrostationerna bemannade toaletter. Moderlig dam satt vid bord och virkade.
En slant på ett fat och man fick toalettpapper. Det är ett tag sen nu sen jag var i Paris, men det tycks mig som om fransmännen är mera generösa i denna fråga. Kan det bero på alla kvinnliga helgonen och allas vår moder Madonnan? Själva är de väl i princip behovslösa. Men kvinnor.
Jag lovar att många kvinnor drar sig för att gå ut på stan av rädsla för att bli nödiga. Jag kan inte en sekund föreställa mig att män skulle ha motsvarande problem. Eller? Alltid finns det väl något mörkt hörn.
Bara den där ställningen på ryggen när en karl gör det. Att han är i sin fulla rätt, skaka av och sen stoppa in den i sitt lugna bo.
Ingenting att dra upp och ner, ingen exponering av naken hud och till det denna skräck för att bli upptäckt. Nej, det kan man inte utsätta sig för. Det blir att ta taxi hem. Eller fly in i det stora varuhuset, där det kostar förstås.
Fy fan; det är verkligen en oöverkomlig orättvisa. Håll med om det.