Spiken i kistan för Alliansen
Den slutliga nedmonteringen av Alliansen har inletts.
På annat sätt går det inte att tolka oförmågan att behålla enigheten om att fälla försvarsminister Peter Hultqvist.
Alliansens hantering av haveriet på Transportstyrelsen är ett magplask utan motstycke.
Först var de fyra partierna rörande överens om att inte bara dåvarande inrikesminister Anders Ygeman (S) och hans kollega infrastrukturminister Anna Johansson (S) utan också försvarsminister Peter Hultqvist (S) skulle lämna regeringen. De hade bland annat inte sett till att statsminister Stefan Löfven (S) fick information om lagbrotten på myndigheten.
Ygeman och Johansson fick sparken efter Alliansens hot medan Löfven höll fast vid Hultqvist. Alliansen lovade dock att återkomma med krav på misstroendevotum om honom så snart riksdagen öppnat, vilket den gjorde i tisdags.
Men då var enigheten från i juli som bortblåst. Alliansen föll snabbt isär i två halvor. Den ena består av Moderaterna och Kristdemokraterna som vill fälla Hultqvist. Den andra av Liberalerna och Centern som inte längre vill göra det.
De två senare partiernas ledare förklarar omsvängningen med att det framkommit nya uppgifter i historien. Särskilt viktigt anses det vara att statsministerns statssekreterare, som också fått lämna sitt jobb, erinrade sig att hon faktiskt fått information om läget på Transportstyrelsen redan i februari 2016 fast hon först sagt december.
Det är en förklaring som inte håller. Den viktigaste invändningen mot Peter Hultqvist har varit att han inte kollade om statsministern fått information om säkerhetsfiaskot på Transportstyrelsen. Det har han fortfarande inte gjort, på den punkten har ingenting förändrats.
Jan Björklund och Annie Lööfs förklaring är helt enkelt en bortförklaring. De måste tycka att de överilade sig i somras och nu har de till sist lyckats krångla sig ur situationen.
Men effekten kan bli förödande - för Alliansen. Jag tror att det vi bevittnar just nu är inledningen av den slutliga nedmonteringen av Alliansen.
Det har under en längre tid varit tydligt att det har varit motsättningar mellan den liberala delen av Alliansen, L och C, och den konservativa, M och KD. Det har varit mest uppenbart i frågan om flyktingar och integration.
Men man har också olika syn på vad som ska hända efter valet - om Alliansen blir mindre än de rödgröna partierna. Jan Björklund vill gå i koalition med S, Annie Lööf vill ha blocköverskridande överenskommelser, M och KD avstår helst från att tala om samarbete med vänstersidan.
Inställningen till Sverigedemokraterna skiljer sig också åt. Moderaterna vill förhandla med dem, det vill inte de andra. Den sprickan är avgrundsdjup.
Och nu har alltså enigheten om att ge försvarsminister Hultqvist sparken spruckit. Och sättet den gjorde det på var inte diskret, det skedde mitt i strålkastarljuset. Alliansen verkar, elva år efter den föddes, ha framtiden bakom sig.
Det kan såklart ändras. Men den som i så fall skulle åstadkomma det är den blivande M-ledaren Ulf Kristersson. Och han kommer inte att ha tid. Han måste i första hand få ordning på sitt eget parti där de flesta verkar gå runt och baktala varandra just nu.
Nåväl. Stefan Löfven kan nu konstatera att han gjorde en korrekt bedömning när han enbart lät Ygeman och Johansson gå. En majoritet i riksdagen vill inte att Peter Hultqvist ska lämna regeringen.
M, KD och SD, som alla vill bli av med försvarsministern, samlar 149 röster. Det behövs 175 för att rösta bort en minister eller störta regeringen.
Gör din röst hörd – gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka här för att läsa mer och gå med!