När Malous mys förvandlades till ett bakhåll

1. Malou bjuder in en framgångsrik artist till en av sina soffor i den där studion som alltid känns så inbjudande. Som ett vardagsrum i Jotexkatalogen.
2. Exakt ingen i Malous målgrupp kan förväntas förstå eller vara intresserad av en artonårig rappare från Hässelby, men så vadå, Malou vill vara där människor är.


3. Malou gratulerar till fyrtio miljoner ”lyssnare”, som om Greekazo är en radiostation. Greekazo fnissar.


4. Nu gissar jag, men Greekazo har nog inte suttit i många tevesoffor, han tycks full av vördnad och respekt.

För att han får vara med.

Allt är fortfarande gulligt.

 


5. Malou förklarar för rapparen vad rap är. Att orden är viktiga.
6. Malou läser upp en textrad från en låt. Hon ber om ursäkt för att hon inte är en rappare. Greekazo ler eftersom han, och ALLA vi andra, tycker att det är roligt att en boomer sitter och läser högt om kokain och hasch och nattbuss.
7. ”Nu sitter du och skrattar, men det är väldigt mycket kring våld och knark i dina texter”, säger Malou.
8. Malou ifrågasätter sedan det mörka i Greekazos texter. Hon frågar om de kan skriva en text tillsammans? Om kärlek.

Om ni inte har sett klippet så är det här ni får för er att jag överdriver. Men detta är alltså vad som händer. Malou vill skriva en sång med Greekazo, ”om kärlek och om vägen ut.”
9. Plötsligt säger Malou ”Vi ska ta ett snack med Anders Öfvergård som sitter här.” Fram till soffan stövlar snickaren som har fått någon slags programledarbefordran och nu går runt och röjer bland buset i en dokumentär som heter ”Anders och knarket”. Nyss visste Anders jättemycket om tryckimpregnerat virke och elledningar som hänger löst. Nu vet han allt om droger och missbruk och förortens utmaningar.

 


10. Om ni inte har hängt med så sitter det nu alltså två femtioplussare på varsin sida av det unga hoppet som är på väg att släckas i en mjuk soffa. Aldrig har någon undrat så hårt var han har hamnat. Och vi andra kan bara se på.
11. Anders konstaterar att när Greekazo nu har fyrtio miljoner lyssningar, då kan han förändra. Sen frågar han om Greekazo själv har levt i kriminaliteten. Vad nu det har med saken att göra. Har Elton John gått på en gul väg? Har Gullan Bornemark en son som eventuellt inte har tvättat händerna?
12. Malou frågar om Anders har knarkat. Anders svarar att det har han. Men han låter oss förstå att det knarket var oproblematiskt. Det knarket som Anders provade var inte en del i den kedja av kriminalitet som är själva essensen i det han själv vill lösa. Anders provknark kanske hade plockats från egen buske i egen trädgård eller så.

13. Greekazo försöker säga något om hur det är att vara tonåring men blir avbruten av Anders som konstaterar följande: ”Det är hårt att vara tonåring idag. Du ska vara bäst på allt, det är en press, du ska få många likes, och om du inte får det så ger du upp lite, och då är det ju lätt att hamna i fel gäng.” Jag ska inte förringa Anders djupa insikt i hur det är att vara strulig tonåring, men vill ändå lämna öppet för att det absolut verkligen inte är så det går till när unga hamnar i kriminalitet.

Greekazo förklarar gång på gång: han skriver om knark och våld i sina låtar därför att det är det som folk dras till.

Och det är just därför som Malou bjuder in honom.

För att folk dras till det.

 

Att bjuda in en ung artist, helt glad och tacksam att få vara med i teve, och sen utsätta honom för detta bakhåll. Han borde ha rest sig upp och gått.

Men det var han för väluppfostrad och snäll för.

Tänka sig, att man kan bete sig så fint och artigt trots att man blir attackerad för sin konst.

Trots att man kommer från orten jao.

Greekazo gör precis det som alla bra artister gör: Han tar det som är skit, det som gör ont, och förvandlar det till musik.

Samhället har stora utmaningar och de stavas utanförskap, social utsatthet och klasskillnader.

Och om någon nu har missat det så är det alltså inte Greekazos uppgift att lösa dessa.


Igenkänning: Mitt äldsta barn är i samma ålder som Greekazo. Hon går förbi min dator när jag tittar på klippet från Malou. 

”Men herregud, det är som ett möte hos rektorn.”


Högspänning: Och nu håller jag tummarna för att det inte är självupplevt. 

Äh, då får hon väl skriva en låt om det.