Djupt stötande och genant för Sverige

Att svårt psykiskt störda kan hållas ansvariga för brott är stötande, skriver Oisín Cantwell.

Högsta domstolen friade i dag en psykotisk man som grovt misshandlat sin mamma.

En självklar dom i en civiliserad rättstat, men nu är Sverige ett av få länder i världen som håller psykiskt sjuka ansvariga för sina handlingar.

Mannen åtalades för grov misshandel efter att ha tryckt ner sin mamma i en säng och tryckt sina fingrar i hennes mun och öga.

Ett överfall som ledde till näthinneavlossning och bestående kraftig synnedsättning i det ena ögat, fraktur i en bröstkota, blödningar i ansiktet och andnöd.

Efter händelsen kastade sig sonen ut genom ett stängt fönster på andra våningen och släpade sig svårt skadad till en granne och låste in sig i dennes källare.

När polisen hittade honom låg han naken i fosterställning och dillade om att han var ”Guds son” och att han var tvungen att driva djävulen ur sin mor.

Tingsrätt och hovrätt dömde mannen till rättspsykiatrisk vård för grov misshandel, en dom som Högsta domstolen i dag upphävde.

Justitieråden på Riddarhustorget anser att mannens agerande inte var ”helt ändamålsenligt”. En bedömning jag har svårt att invända mot.

Då åklagaren inte lyckades bevisa att mannen i sitt akuta psykotiska tillstånd var medveten om sitt beteende saknades uppsåt.

Och vad skulle vården fylla för behov? Mannen är frisk igen och utgör inte en fara för någon.

Det här hade varit en självklar dom i nästan hela västvärlden. Den som inte förstår vad han eller hon gör kan inte heller hållas ansvarig för sina handlingar. (Om personen bedöms vara farlig blir den förvisso inlåst, men utan att dömas för brott).

Detta är en grundläggande princip inom all civiliserad straffrätt och en moralisk hållning som jag tror att de flesta ansluter sig till.

Men det finns undantag. Grönland är ett. Tre delstater i USA, som vill kunna avrätta även psykiskt sjuka, är ett annat.

Och så Sverige. Vi hade länge en rimlig syn på dessa frågor, men i och med att brottsbalken trädde i kraft 1965 togs kravet på tillräknelighet för straffansvar bort. Statens intresse av att kunna utöva kontroll var viktigare än aldrig så tjusiga rättsliga grundsatser.

Denna egenartade och alltså närmast unika hållning har varit genant för Sverige. Och på 2000-talet har två statliga utredningar föreslagit att kravet på tillräknelighet återinförs.

Båda dessa luntor ligger emellertid på någon departementshylla och samlar damm. Vilket inte är någon sensation. Bara tanken på en reform som leder till att färre personer döms för brott får en genomsnittlig politiker i samtiden att hyperventilera.

Men kanske kan dagens dom skicka en impuls?

Nu finns ett prejudikat som säger att en gärning begången under akut psykos inte ska leda till fällande dom. Hur stora konsekvenser det får återstår att se, men det framtida dömandet kommer tveklöst att påverkas.

Se över denna bestämmelse, lagstiftare. Det är djupt stötande att svårt psykiskt störda kan hållas ansvariga för brott.