Än så länge har vi politiker som håller huvudena kalla
Så var det än en gång dags att visa politisk blocköverskridande handlingskraft.
Stoltheten gick inte att ta miste på då företrädare för fem av riksdagens partier en efter en redogjorde för vad de hade fått igenom i överenskommelsen om åtgärder mot terrorismen.
Platsen för denna show var riksdagens pressrum, där tre män och två kvinnor trängdes och småknuffades på ett podium som med nöd och näppe räckte till.
En påtaglig nöjd Anders Ygeman, socialdemokratisk inrikesminister, tog till orda, hälsade pressen välkommen och presenterade några av förslagen.
Sedan tog Beatrice Ask, som i förra veckan fick veta att hon var för mesig för att få fortsätta som rättspolitisk talesperson för Moderaterna, över och redogjorde för vad hennes parti fått med sig i förhandlingarna.
Och inom ytterligare några minuter hade även resten av gänget fått sin stund i rampljuset. Annika Hirvonen Falk (MP), Johan Hedin (C), Roger Haddad (L) och Andreas Carlson (KD).
Ordet blev sedan fritt, de ivriga politikerna föll varandra i talet, ville ”inflika” och ”påpeka” och ”understryka” och miljöpartisten längst ut på den vänstra kanten såg mer och mer frustrerad ut över att inte få en syl i vädret.
Förslagen då? Tja, de bygger inte på revolutionerande tankegångar. En del är redan på gång. Annat har diskuterats fram och tillbaka sedan länge. Åter annat har framförts i debatten på senare tid.
Säkerheten i det offentliga rummet ska bli bättre. Poliser i yttre tjänst ska få bättre utbildning i hur terrordåd ska hanteras. Missbruk av olika resehandlingar ska stävjas.
Räck upp handen, den som har invändningar mot sådana förändringar.
Utmärkt är att lagen om särskild utlänningskontroll ska ses över. Det låter i debatten stundom som att det inte finns lagar för att bekämpa terrorister, men denna lag är ett exempel på att Säpo har utmärkta verktyg. Problemet är att paragraferna knappast används.
Annat kan visa sig vara mer problematiskt. Det må exempelvis låta nödvändigt att luckra upp diverse sekretessbestämmelser, men det är åtgärder som i slutändan kan nagga vår integritet i kanterna.
Och är det något vi i omgångar sedan skyskraporna föll redan har drabbats tillräckligt av, så är det att vår frihet har inskränkts.
Det finns framförallt anledning att hålla ögonen på den utredning som ska tillsättas för att ge Säpo rätt att ta del av signalspaning.
Enligt nuvarande lagstiftning får Säpo inte ta emot uppgifter från FRA:s signalspaning som rör företeelser som berörs av en förundersökning.
Exempelvis Moderaterna har i åratal tjatat om att denna ordning bör ändras. Säpo måste kunna ta del av signalspaning även då förundersökning pågår.
Ett problem med en sådan lagändring kan bli att om en utredning leder till åtal så blir den offentlig. Därmed röjs FRA:s arbetsmetoder, vilket vore synnerligen olyckligt.
I den kompromiss som nu läggs fram ska en utredare arbeta fram ett förslag där Säpo får ta emot underrättelser från signalspaning parallellt med en pågående förundersökning. Men informationen får inte användas i förundersökningen.
Jag är glad över att det inte är jag som utifrån de förutsättningarna ska komma fram till någonting vettigt och som inte utmanar rättssäkerheten.
Men jag antar att det hade kunnat vara väldigt mycket värre. Ta bara Storbritanniens premiärminister Teresa May, som i går sa att om lagarna om grundläggande mänskliga rättigheter står i vägarna för terroristbekämpning så måste lagarna ändras.
I Sverige ska lagändringarna beredas på det sedvanliga och något så när eftertänksamma viset. Än så länge har vi trots allt politiker som håller huvudena kallare än vad May gör. Vi ska vara tacksamma för det.