”Domen hade allt – men drevet uteblev”

KOLUMNISTER

Nättrollens val av ämnen är som bekant påfallande selektivt.

Tystnaden i förra veckan i sociala medier om en dom i Östersund är ett osedvanligt tydligt exempel på detta fenomen.

Det är lika bra att inleda med att erkänna att jag är jävig.

I ett drygt 100-sidigt manifest om hur medier har gaddat sig samman och med benäget bistånd av en illasinnad grundskolerektor försökt få en oförvitlig "Sverigevän" felaktigt dömd för brott fladdrar ”Aftonbladets ökände journalist Oisín Cantwell" förbi.

Traktatet är författat av en person som stod åtalad för brott och har lämnats in till Östersunds tingsrätt som något slags bevismaterial.

Att jag hamnade i detta sammanhang beror på ett reportage som fotografen Peter Wixtröm och jag gjorde om en rasistisk sajt i Jämtland i fjol.

I en text som delades flitigt på Facebook och upprörde människor i när och fjärran hävdade denna publikation felaktigt att några flyktingpojkar i ett litet samhälle trakasserat flickor sexuellt.

Bakom sajten låg en man som i fjol åtalades för att ha slagit en ung flicka som kommit som flykting till Sverige. Även mannens far åtalades, misstänkt för att ha skjutit mot tjejen och hennes likaledes utländska kompisar.

Den här händelsen väckte nationell uppmärksamhet, då ingen patrull åkte ut på ungdomarnas larm om att de blivit beskjutna.

I förra veckan kom så tingsrättens dom. Männen friades. Tonåringarnas berättelser bedöms i och för sig som trovärdiga, men då vittnesmålen innehåller en del tveksamheter håller de inte för fällande dom.

Därmed krävdes teknisk bevisning. Som till exempel avlossade kulor, märken efter skotten i gräs eller beslagtagna kläder för undersökning av krutrester.

Men sådant material finns inte. Tingsrätten påpekar, inte utan irritation, att polisen av "oklar anledning" inte reagerade på anmälan som gjordes och dessutom inte "i rimlig tid" lämnade över ärendet till åklagare för eventuella direktiv om ytterligare utredningsåtgärder.

Således finns ett underlag för ett vulkanutbrott på skräpsajter, Facebook och Flashback. Att polisens schabbel kan ha lett till att brottslingar gick fria är sannerligen inte småpotatis.

Men, påpekade Östersunds-Postens chefredaktör Hans Lindeberg i en tankeväckande kolumn härom dagen, drevet uteblev.

Inga upprörda rubriker på Avpixlat. Inga hatmejl till reportrar som uppmärksammade rättegången. Inga evighetstrådar i sociala medier om att det nu är hög tid att ta lagen i egna händer.

Gör följande tankeexperiment:

Tonårsflickorna Eva, Anna och Lisa ringer skärrade och berättar att de har blivit beskjutna. Polisen rycker på axlarna i stället för att sätta högsta fart och gripa de medelålders männen Ahmed och Kalid.

Och som om inte samhället var ruttet nog dillar de lömska murvlarna om vikten av att hålla sig till de pressetiska reglerna och vägrar att berätta vad de misstänkta heter.

Jag kan inte helt utesluta att en friande dom under sådana omständigheter hade väckt viss uppmärksamhet.