Polisens regler för slagningar är orimligt vaga
Reglerna för när poliser får göra slagningar behöver bli mycket tydligare.
Det är utmärkt att facket går till domstol.
I den sköna nya världen har Polismyndigheten delat ut smarta mobiler utrustade med allsköns appar till de anställda.
Ett viktigt arbetsredskap, inte minst PMF, Polisens multifråga, som ger tillgång till ett antal interna databaser, är mycket användbart.
Myndigheten har inte försummat att skryta om hur appen, utvecklad av den egna IT-avdelningen, närmast har revolutionerat fältarbetet.
Ta bara misstänkta bilmålvakter. För inte särskilt många år sedan var en polis i yttre tjänst tvungen att ringa regionledningscentralen och uppge ett registreringsnummer. Sedan fick en polis där slå i register och räkna ihop eventuella skulder.
Med den nya tekniken kan mannen eller kvinnan på fältet själv göra jobbet och få resultat på några sekunder.
Under de tre första månaderna 2017 beslagtog bara polisen i Malmö drygt 1 300 bilar, nästan sju gånger fler än året innan.
En annan framgångsfaktor vid brottsbekämpning är att poliser som upptäcker kriminella aktiviteter på sin fritid agerar.
Det säger sig självt att ju fler ögon som gör observationer, desto större blir chanserna att klara upp brott.
Så långt är verkligheten lika enkelt beskaffad som mitt resonemang. Men poliserna har också diverse regler att lyda. I grunden är detta givetvis nödvändigt, i ett anständigt samhälle kan inte en myndighet med polisens makt ha fritt spelrum, men dessa bestämmelser är inte ett under av tydlighet.
Polisförordningen stipulerar bland annat att en polis under ledig tid är skyldig att vidta de omedelbara åtgärder som situationen medger vid grövre brott eller allvarliga störningar av den allmänna ordningen.
Dessutom har en polis på sin fritid rätt att ingripa även vid mindre grova brott.
Vad som är mindre grovt och när exempelvis den smarta appen får användas är dock inte alldeles självklart.
Det har inte minst poliser som har fått sparken efter att ha använt den fått lära sig den hårda vägen.
Visst, okynnesslagningar görs. Det är inte tillåtet för en polis att slå på sig själv, kolla upp dotterns nye pojkvän eller på det här sättet snoka i hur det är ställt med den gnällige grannen.
Men vissa fall som har lett till avsked har inte varit glasklara. Och i andra ärenden har åtalade poliser friats och därför fått behålla arbetet.
Ett uppmärksammat fall rör en polis i västra Sverige som ställdes inför rätta för att ha gjort ett hundratal slagningar på sin fritid, mestadels på personer och fordon i gängkriminella miljöer.
Åtalet väckte sådan osäkerhet inom myndigheten att Polisförbundet lokalt gick ut med en rekommendation till medlemmarna att lämna tjänstemobilen kvar på jobbet vid arbetsdagens slut.
Kvinnan friades i såväl tingsrätt som hovrätt och den övre instansen röt till i sin dom över polisens vaga riktlinjer.
Även Särskilda utredningar, en självständig enhet inom Polismyndigheten som utreder bland annat brottsmisstänkta poliser, har suckat över reglerna.
Nu har även Polisfacket tröttnat. Strax före jul lämnades en stämning in till Arbetsdomstolen med ett krav på att ett avsked ska ogiltigförklaras.
Polisen i fråga hade gjort nio slagningar på en ingift man i utkanten av hennes släkt efter att ha fått tips om att han var inblandad i narkotikasmuggling. En man som tidigare suttit inne för knarkbrott.
Hon fälldes för dataintrång och friades för tjänstefel i två domstolar. Dagsböter.
Jag har inga invändningar mot den utgången. Men det går att sympatisera med att den dömde, som medger slagningarna men förnekar brott, fann reglerna otydliga.
I myndighetens riktlinjer står följande att läsa:
Interna IT-system får endast användas ”när det är nödvändigt för att genomföra en viss arbetsuppgift. Det ska vara sannolikt att användandet i det enskilda fallet är till nytta för arbetets genomförande”.
Vad betyder detta? Vad krävs för att en slagning ska vara nödvändig? Och vad betyder ”till nytta” konkret? Brottsuppklaring? Stärkt misstanke? Åtal?
Det är hög tid för polisens högsta ledning att lyssna på kritiken från facket och enheter inom myndigheten.
Appen är ett utmärkt verktyg. Inte minst med tanke på den organiserade brottslighetens utvecklingen är det viktigt att polisen tillägnar sig tekniska landvinningar.
Det vore milt sagt tråkigt om ambitiösa poliser slutade använda detta redskap på grund av rädsla för att få sparken.
Följande borde inte ens behöva påpekas:
Skriv tydligare regler.