Den livströtte postmannen vet inget om livmoderhalscancer

Foto: COLOURBOX

Det är en helt vanligt onsdag i Paris och det förhåller sig som så att jag just lämnat ett cellprov. Det är en återkommande gynekologisk kontroll för alla kvinnor med syftet att tidigt hitta eventuella cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer. Men i stället för att läkaren skickar vidare direkt till labb förses patienten här med sitt prov i en genomskinlig plastburk och ett vadderat kuvert att posta själv. I försändelsen ska även en summa om 26 euro bifogas, medelst check eller kvitto på betald faktura.

Så jag beger mig till postkontoret. Åh, Posten, tänker ni nostalgiskt. Men vänta.

På La Poste kan man betala räkningar manuellt och vi är många som har det behovet just i dag att döma av kön till den enda öppna luckan.

Efter en dryg halvtimmes väntan är det min tur. Den gravallvarlige posttjänstemannen, som suttit på samma stol så länge jag har bott i kvarteret, ber mig fylla i ett formulär med kontonummer och bankgiro för avsändare och mottagare. Han tittar lite förstrött på adressen på mitt vadderade kuvert.

– Paris patologicentrum, hummar han.

– Jo, säger jag, för vad ska man säga?

– Jag behöver en ID-handling också, säger mannen.

Jag langar över mitt körkort. Han vrider och vänder på det och tittar skeptiskt på mig.

– Transportstyrelsen, bokstaverar han med förvånansvärt bra svenskt uttal, vad är det?

– Det är de som utfärdar körkort i Sverige, det är en svensk ID-handling, förklarar jag.

– Jaha, men det gäller inte här, säger mannen, jag behöver ditt pass.

 

En fransk vän förklarade en gång att det inte fungerar att, som jag har en tendens att göra, indignerat gapa över hur efterblivet allt är om man vill få hjälp inom fransk byråkrati. Det är ett robust system fullt med samarbetsovilliga gatekeepers. Det enda sättet att undvika rent kafkaartade situationer är att försöka skapa samförstånd. Spela på sin utsatthet. Kanske rentav måla upp ett skräckscenario.

Men det här är en tuff kombattant. Han är en livstrött man i pensionsåldern, vad vet han om smärtsamma skrapningar och livmoderhalscancer?

Jag väljer en annan väg och improviserar lite.

– Mitt pass är inskickat till en ambassad för visering och jag kommer inte att återfå det den närmsta tiden. Det här är vad jag har. Det är en fullt godkänd ID-handling utfärdad i mitt hemland och dessutom har jag ju ett bankkonto här hos er på Posten.

Han tittar på mig som om jag eventuellt var lite klent begåvad och säger lugnt och tydligt:

– Madame, det gäller inte här, vi kan inte genomföra din betalning.

– Är det vanligt att folk kapar andras konton och använder dem till att finansiera främlingars gynekologiska provsvar, frågar jag inte eftersom han inte ser ut att vara mottaglig för sarkasm.

– Du kan ju bifoga en check, föreslår han. Saknar du checkhäfte kan du beställa ett. Det tar ungefär två veckor att få levererat.

”Ungefär två veckor” är franska för ”upp till en månad”, så mycket vet jag om landets postgång. Så jag tar mitt vadderade kuvert och min burk med mina eventuella cellförändringar, och undviker all ögonkontakt på vägen ut.

 


När jag kommer hem hittar jag mitt pass. Men att gå tillbaka direkt skulle vara att bekänna sig som en manipulativ lögnare. Så nu väntar jag. Tre, fyra dagar kanske. Jo. I början av nästa vecka får det bli. Då har han kanske glömt eller gått i pension. Då får jag gå tillbaka med min burk. Hoppas man inte har cancer.


Gå på koll!
I Sverige kallas alla kvinnor från 23 års ålder till cellprovtagning, men många uteblir. En undersökning från Sahlgrenska visar att främst kvinnor med lägre utbildnings- och inkomstnivå undviker provtagningen som bokstavligt talat räddar liv.

Gå på dina kontroller! Det är gratis. Och du behöver inte ansvara för provburken själv.

Gå med i vår opinionspanel du också

Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

avJohanna Frändén

ARTIKELN HANDLAR OM