”Ibland måste udda polisiära metoder användas”
Det går att kritisera polisen för att klanledare tillåts lösa kriminella konflikter.
Men i vissa miljöer existerar ibland inte alternativ.
Aftonbladets Johanna Bäckström Lernebys granskning av familjen Ali Khans inflytande över stadsdelen Angered i Göteborg är berättelsen om en alternativ verklighet, en tillvaro i skuggorna av rättstat, lag och ordning.
Rättvisa skipas på egen hand, möten sker bakom neddragna persienner, strider och fredsförhandlingar inleds och avslutas i en juristdiktion som inte bryr sig om att bläddra ibland brottsbalkens paragrafer.
En lista över de nästan 200 polisanmälningar mot medlemmar i familjen Ali Khan bara de senaste två år åren som Aftonbladet publicerade i går ger en god bild av såväl hur omfattande och vittförgrenad den misstänkta kriminaliteten är som vilka problem polisen har.
Hot mot tjänsteman, hemfridsbrott, grov misshandel, mord, narkotikabrott, olaga hot, bedrägeri, våldsamt upplopp, mord...
Och i marginalen polisens anteckningar: "Förundersökning inleds inte", "förundersökning läggs ner".
Inget motsatsförhållande
Detta är en maffialiknande organisation, säger polisen. Vi är problemlösare, svarar familjens överhuvud, imamen Hashem Ali Khan, som själv aldrig har dömts för brott.
Jag antar att det inte finns något motsatsförhållande mellan dessa sätt att beskriva en släkt med över 100 medlemmar, båda kan mycket väl vara sanna.
Mot denna bakgrund har jag förståelse för att läsare reagerar på Aftonbladets avslöjande i dag om att polisen i såväl Malmö som Göteborg har vänt sig till klanen för att få slut på kriminella konflikter.
I Skåne rörde det sig om två släktgrenar som hamnat i en konflikt som urartat i skottlossningar och mordförsök, i Angered om ett hundratal lägenhetsinbrott som skett på kort tid.
Två akuta situationer som polisen inte lyckades göra någonting åt.
Ska verkligen polisen ta hjälp av grupper som den själv beskriver som syndikat som ägnar sig åt grövsta tänkbara kriminalitet? Vad gör en sådan ordning med tilliten i ett samhälle? Vad känner brottsoffer som utredare försöker övertyga om att våga berätta om samma utredare för samtal med ledarna för dem som misstänks för brotten?
Kräver uthållighet
Att situationen inte är idealisk är det minsta som går att säga.
Å andra sidan har de informella mötena mellan polis och klanledare gett resultat. Konflikten i Malmö upphörde. Det gjorde även bostadsinbrotten i Angered. Knarklangare har inte lagt ner sin kommers, men de har lytt uppmaningar från sina chefer om att inte sälja vid skolgårdar. Stenkastning mot blåljuspersonal har upphört. Och så vidare.
Låt oss inte glömma att det handlar om miljöer där vissa inte har en överdriven respekt för varken polis eller vad lagen stipulerar, där hederskulturen är stark, tystnaden påtaglig och de som är högst upp i hierarkin har den makt polisen saknar.
Då finns ibland inget val. Då måste ibland udda polisiära metoder användas, om nu resultat ska uppnås.
Och resultat måste uppnås. Polisen ska inte bara klara upp brott. Polisen ska även skydda vanligt, hyggligt folk.
Jag tror att vi måste hålla två tankar i huvudet samtidigt. Situationen i Angered är allt annat än acceptabel. Den måste förändras. Men det är ett arbete som kräver uthållighet, inte bara från polisen utan även andra myndigheter.
Brottslingarna ska lagföras. Och utvecklingen går att vända. Mänskligheten har lyckats ta itu med betydligt större problem än familjen Ali Khan.
Men medan detta långsiktiga arbete pågår får vi acceptera att polisen i pragmatismens namn stundom för en dialog med gangsters. Jag ser ingen annan lösning.
LÄS OCKSÅ:
GRANSKNINGEN: Så kontrollerar familjen en hel förort
Familjen Ali Khans överhuvud: ”Vi är inte maffia”
200 anmälningar – på två år