Så här ser ett fiasko ut när det kläs i siffror

Nolltolerans är vackert som vision – men meningslöst som ord

Naturligtvis borde rattfyllon som gång på gång återfaller häktas.

Men vilka problem löser hårdare straff om dessa missbrukare ändå inte får vettig vård?

Det är allt annat än upplyftande att läsa Aftonbladets reportrar Helena Trus och Johanna Rapps granskning av hur rättsväsendet hanterar människor som med hjärnan full av sprit eller knark kört ihjäl en medmänniska.

Eller snarare undviker att hantera. Efter att ha läst 68 domar kan reportrarna nämligen konstatera att de flesta tillåts vara på fri fot efter dödskörningen.

Bara två av tio hålls häktade fram till dess att dom avkunnas och de börjar avtjäna fängelsestraff.

De andra? Tja, de har upp till två år i frihet innan det är dags att börja avtjäna straff, en tid de inte sällan använder till att fortsätta köra packade eller höga.

Ta bara 27-åringen som fräste omkring på grusvägar och in i en hästhage i Ale kommun. Polisen fick till slut tag på honom. Han var påtänd på amfetamin.

Några dagar senare var han i farten igen. Än en gång hade han knarkat. Än en gång satte han sig bakom ratten.

Efter en vansinneskörning sladdade han ner i ett dike. Medpassageraren dog.

Inte heller nu häktades mannen. Under de åtta månader som gick tills han fick sin dom hann han begå nya brott. Och givetvis körde han full igen.

Att detta är oacceptabelt förstår justitieminister Morgan Johansson. Straffskalorna för rattfylleri och olovlig körning ses över. Inte minst återfallen ska bedömas strängare.

I dag häktas inte personer enbart för rattfylleri. Straffet är för lågt. Med hårdare straff får samhället nya verktyg att använda mot dessa personer, vilket är bra. Ett häktat rattfyllo har ingen möjlighet att sätta sig full bakom ratten.

 

Men hårdare tag räcker inte. Hårdare tag är inte ens det viktigaste. För när den dömde kommer ut igen efter ett par år är eländet ofta snart i gång igen.

Aftonbladets granskning visar att över hälften av rattfylleristerna som dödar är missbrukare. Mer än varannan har tidigare dömts för rattfylleri. Och att de har kört ihjäl en medmänniska hindrar inte en fjärdedel av dem från att sätta sig fulla bakom ratten igen.

Så kan ett samhälleligt fiasko se ut när det kläs i siffror.

Fängelse erbjuder visserligen viss vård, men stoppar dessa personer endast tillfälligt, kvalificerad vård kan stoppa dem för gott.

Men bara fyra av dem med uttalade missbrukarproblem i Aftonbladets undersökning har dömts till kontraktsvård, det vill säga en möjlighet att genomgå behandling i stället för att sitta i fängelse.

 

Den siffran borde vara högre. Du behöver varken vara kriminolog, justitieminister eller Einstein för att begripa att vård är ett vettigare alternativ än fängelse för sjuka människor.

Men för att kontraktsvården ska bli fungera behövs behandlingshem som är anpassade till den här sortens klienter. Så är inte alltid fallet i dag. Ofta är det öppna vårdformer som det är hur enkelt som helst att smita från.

Den svenska missbrukarvården behöver moderniseras

I Danmark ska en missbrukare som söker hjälp för sitt beroende få hjälp inom 14 dagar. I Norge inom en månad. Sverige har inget sådant krav.

Den svenska missbrukarvården behöver moderniseras. Lagarna, som inte är anpassade till att beroende är en sjukdom, behöver moderniseras. Samspelet mellan vård och straff behöver moderniseras.

I Sverige dödar en full eller hög person i veckan sig själv eller någon annan i trafiken. Bakom den stumma statistiken utspelar sig tragedierna. Föräldrar som ska leva vidare utan sitt barn. Barn som ska leva vidare utan förälder.

 

Nolltolerans är lika vackert som vision som meningslöst som ord. Helt går inte detta elände att utplåna. Så länge det finns missbrukare kommer det att finnas människor som kör på fyllan.

Men att ett samhällsproblem inte går att eliminera är ingen anledning att inte göra någonting. Sveriges insatser hittills imponerar inte.

LÄS FLER ARTIKLAR I GRANSKNINGEN:

De fortsätter köra rattfulla – efter att ha dödat
GRAFIK: Här kördes de ihjäl av rattfyllerister
Här är männen som dödar på fyllan
Erik, 13, dödades på väg till bandyträningen
Inge: Jag hittade pappa död i diket