Kvinnor dör medan vi väntar på reformer
Våldtäkter varje minut. Tusentals lik per år. Noggranna och målande beskrivningar av döda kvinnokroppar i media. Män som mördar kvinnor de säger sig älska. Män som hotar och män som slår. Män som inte känner sina offer och män som står offren mycket nära. Världen över utsätts kvinnor för våld och den gemensamma nämnaren är, just det, att de är kvinnor.
Sverige är inte undantaget som bekräftar regeln. Sverige är regeln som bekräftar regeln.
Senast i veckan rapporterades om ett våldtäktsförsök där en man överfallit en kvinna i löpspåret. En annan man dömdes efter att ha gjort sig skyldig till närmare 500 sexualbrott mot 64 målsäganden varav 53 barn. Dessutom begicks det, enligt BRÅ:s statistik, ungefär 700 våldtäkter i Sverige den här veckan, precis som alla andra veckor. Och de flesta begås av en person som offret känner och litar på. Allra vanligast är att övergreppet sker i hemmet.
Det är en brinnande ilska, men också en djup sorg jag känner. För Kim Wall, Lisa Holm, Jeanette Johansson, Malin Olsson, Engla Höglund, Tova Moberg, Therese Palmkvist och tusentals andra. De fall som uppmärksammas, men även för alla de fall som inte gör det. Alla kvinnor som i den tunna rapporteringen förvandlas till siffror och statistik. I bästa fall ett för- och efternamn med ett tragiskt öde. Kvinnohimmelen är snart full – av kvinnor som män mördat i vad som är kriget om kvinnors kroppar och frihet.
Det här är inga nyheter för dig. Det här vet ju alla, egentligen. Och det är DET som är stora skillnaden efter #Metoo. Siffror blev till berättelser och känslor. De som inte brytt sig fick förståelsen serverad och verktyg att ta till sig problemet. Nu vet alla!
Tillåt därför aldrig att någon förminskar #Metoo till att handla om några kända namn i medievärlden. Låt det inte heller handla bara om pressetik. Låt ingen flytta fokus från den stora bilden: patriarkatet. Från våldtäkter världen över varje minut.
De som fortsätter att kalla kvinnor som berättar för överkänsliga eller lögnare, de som kallar mig och andra aktivister för mytomaner, gör det alltså inte utan kunskap. De VÄLJER att inte tro. Fråga dig därför: vilka vinner på att kvinnor inte blir trodda? Och notera sedan vilka det är som ifrågasätter.
Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att jämställdhet inte är en av de stora valfrågorna i år trots att våra politiker nu sett hur utbrett sexuellt våld är. Vad mer än miljoner kvinnor som vittnar om sexuella övergrepp och trakasserier ska krävas för att mäns våld mot kvinnor verkligen ska prioriteras?
Sverige må klassas som ett av världens mest jämställda länder, men att vara minst sämst är inte tillräckligt när det handlar om mänskliga rättigheter. INGET RIKSDAGSPARTI GÖR I DAGSLÄGET TILLRÄCKLIGT FÖR ATT BEKÄMPA MÄNS VÅLD MOT KVINNOR. Och det gör mig förbannad. Det känns som ett gigantiskt svek mot alla modiga kvinnor och flickor som vågade berätta om övergreppen med vetskapen om att förtrycket inte kommer att försvinna över en natt. Modiga kvinnor som ändå valde att tala ut, medvetna om att de skulle vakna under samma förtryck och möta förtryckaren även nästa dag.
Vi gjorde det inte för att tidningarna skulle ha något att skriva om under några månader. Vi gjorde det för att vi inte kunde vara tysta längre. För att vi måste ha förändring. För att alla kvinnor vi känner har blivit utsatta och för att mäns våld mot kvinnor måste prioriteras nu, i årets valrörelse.
Det politiska samtalet förs med allt högre intensitet ju närmre 9 september vi kommer, gator och torg fylls av valstugor och evenemang. Låt varje politiker förstå vilket misstag hen gjort genom att inte prioritera dessa frågor. Vi kan välja att se valrörelsen som en möjlighet trots bristerna. Tillsammans är vi många som ställer frågor och skickar signaler till politikerna:
Var är reformerna för skolan med sex och samtycke som obligatoriskt ämne redan från förskolan? Den nya samtyckeslagen måste implementeras för att få verklig effekt. Bildning och samtal om sex, övergrepp, frozen fright, gränser, ojämställdhet och machokultur är avgörande för att skapa förändringen genom att dessa frågor är närvarande och självklara. I skolan har vi möjligheten att göra en enorm skillnad och den måste vi ta vara på.
Var är förebyggande miljonsatsningar på pojkar i unga åldrar? Vi måste ge våra pojkar chansen att få vara pojkar och bli män på sina egna villkor. Och då måste vi prata om kvinnoförnedrande porr, bögskämt, tjatsex, mansrollen, våld, alkohol och grupptryck. Saker som de flesta känner igen sig i, men inte har varken språk eller rum att diskutera och förstå genom. Om vi vägleder pojkar till att bryta sig ur den destruktiva mansrollen kommer det bli bättre för alla. Färre kvinnor som blir våldtagna, dödade, kontrollerade och trakasserade. Färre män som begår självmord, har depressioner, missbruk, ångest och är ensamma.
Var finns mer resurser till polisen att förebygga och utreda sexualbrott? Och var är prioriteringarna för dessa brott? Det är inget annat än skandalöst att en våldtäkt kan ta ett år att utreda och sedan LÄGGAS NED i brist på bevis. Vi behöver mer pengar och personal för att förebygga, men även för att utreda.
Var är ändrade regler kring förvar av aggressiva män som vill mörda sina fruar? Och var är ökade resurser till de livsviktiga kvinnojourerna? Där kvinnorna i praktiken får sitta i fängelse, inlåsta i jourrum, medan männen går fria?
Jag är givetvis glad över alla politiska förslag och framsteg som gjorts och som kommer att göras, ju fler desto bättre. Men jag kommer aldrig att acceptera ett samtal som har som utgångspunkt att Sverige är jämställt.
Det kan kanske låta som om jag är otålig, men det är inte vad jag säger. Jag säger att jag inte har något tålamod alls – det finns inte utrymme för det.
Det görs för lite och det går för långsamt. Kvinnor dör medan vi väntar på reformer och en plan för grundlig, långsiktig förändring. Vi tänker inte vänta.
Jag fylls av värme och motivation när jag föreställer mig valstugorna och de politiska debatterna. När jag för mitt inre ser dig, oss, gå ut och sätta press på politikerna genom att ihärdigt ställa rätt frågor och skapa förändring.