Svårt att stå ut med partiledarnas babbel om lag och ordning
Det krävdes starka nerver för att uthärda partiledardebatten om brott och straff i går kväll.
Endast två partiledare undvek att gå ner sig i en kvicksand av sakfel och dumheter.
Givetvis var det ingen tillfällighet att Agenda inledde gårdagskvällens partiledardebatt med lag och ordning.
Ett politikområde som i en tid av accelererande gängskjutningar, misstänkta IS-terrorister knackande på porten och ett alarmistiskt tonläge i det offentliga samtalet har börjat konkurrera med sjukvård och arbete om att vara viktigast för väljarna.
Inte heller var det en slump att detta avsnitt inleddes med en duell mellan Stefan Löfven och Ulf Kristersson.
Tjafsade om det enda de var överens om
Det är i tomrummet mellan Socialdemokraterna och Moderaterna som den kriminalpolitiska utvecklingen formas, låt vara att många av de två statsbärande partiernas utspel numera är modifierat stöldgods från Sverigedemokraterna.
Ivrig att sätta nivån rivstartade Kristersson med att hävda att det dödliga våldet har fördubblats på fem år.
Det är nonsens. År 2013 skedde 87 fall av mord, dråp och misshandel med dödlig utgång. 2018 års siffra var 108.
Redan en mellanstadieelev kan se att det inte handlar om en fördubbling.
Stefan Löfven kontrade med att visa prov på extraordinära kunskaper i historia då han förkunnade att det faktiskt fanns terrorism redan då han tillträdde som statsminister 2014.
Eländet fortsatte med att han genom hela duellen idisslade att regeringen skärpt straffet för 30 brott, som om detta flexande av de straffrättsliga musklerna har haft någon nämnvärd inverkan på den grova kriminaliteten.
Duon lyckades till och med tjafsa om det enda de var överens om, nämligen att Sverige ska få 10 000 nya polisanställda de kommande åren.
Det var å andra sidan troligen lika bra, då de därigenom slapp konfronteras med verkligheten i form av polishögskolornas larm om att målet är orealistiskt och oartiga påpekanden om att det inte var särskilt länge sedan monarkin fick ett tillskott på 4 000 poliser utan att uppklaringsprocenten förbättrades.
Kallade våldtäkterna ett importerat problem
Efter en stund släpptes övriga partiledare in i debatten. Ingenting blev bättre av det.
Miljöpartisten Isabella Lövin påstod att i och med samtyckeslagen är sex som inte är frivilligt inte längre heller lagligt. Som om våldtäktsparagrafen inte redan tidigare byggde på frivillighet.
Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson öppnade munnen och sa att "i synnerhet" våldtäkterna är ett importerat problem.
Visst. Utan invandring hade inga sexuella övergrepp skett och Hagamannen och serievåldtäktsmannen i Örebro är figurer som lömska gammelmedier har diktat ihop för att skyla över massinvandringens mardrömslika konsekvenser.
Liberalernas partiledare Jan Björklund hade, oroväckande nog, införskaffat en likadan mörkblå skjorta som den han bar i valrörelsen.
Han lanserade ett europeiskt FBI, men undvek att säga att en sådan organisation inte går att åstadkomma utan en förändring i EU-fördraget. Något som, försiktigt uttryckt, tar sin tid, alltmedan den organiserade brottsligheten fortsätter att röra sig obekymrat över de europeiska staternas gränser.
Plötsligt lade sig Kristdemokraternas Ebba Busch Thor i och gnällde över att inte fler utländska brottslingar utvisas. Någon kunde ha upplyst henne om att hennes eget parti deltagit i stiftandet av de lagar som bromsar domstolarna på den punkten.
"För oss hyggligt juridiskt bevandrade är det inte jättemeningsfullt att höra partiledarna debattera strafflagstiftning", twittrade den tidigare riksdagsledamoten Maria Abrahamsson.
En uppgivenhet som är allt annat än obegriplig.
Skötte sig hyfsat
Men ljus i mörkret saknades inte helt. Annie Lööf lyfte kvinnors utsatthet och påpekade att rättsväsendet måste vara starkt i hela landet. Och Jonas Sjöstedt försökte prata om någonting så omodernt som att politiken även måste bekämpa brottens orsaker.
Två partiledare som skötte sig hyfsat. Resten var i varierande grad urusla.