Straffet för giftinjektionen rimligt
Medhjälp till självmord eller dråp?
Ångermanlands tingsrätts dom på ett år och sex månaders fängelse för mannen som dödade sin svårt sjuka hustru förefaller mig vara rimlig.
Att Richard, en 63-årig man som valde att uppfylla sin svårt sjuka hustrus sista vilja, gav kvinnan en dödlig dos morfin råder det ingen tvekan om.
Det har han själv varit öppen med och hans berättelse stöds av utredningen i övrigt.
Skickligt och säkerligen för många övertygande har advokat Thomas Bodström i intervjuer i tidningar, radio och tv beskrivit en situation där maken inte längre hade något val.
Det finns två sorters uppsåtligt dödande där även de mest förhärdade anhängare av så hårda tag som möjligt blir milda i sina bedömningar. Dels då någon skjuter ihjäl en inkräktare i sitt eget hem, dels i barmhärtighetsdråp av det slag som dagens dom handlar om.
Hustrun led av ME/CFS, en kronisk neurologisk sjukdom som angriper nervsystem, immunförsvar och energiproduktion. En mycket svår, men inte dödlig, sjukdom.
I den avskedsfilm som spelades upp i rätten berättade kvinnan om ett två årtionden långt lidande och ett misslyckat försök till självmord genom inandning av kvävgas.
Samtycke? Medhjälp till självmord? Försvaret försökte övertyga rätten om att resonera i den riktningen.
Visst, det går att samtycka till allt möjligt. Som exempelvis grovt våld. Fråga vilken boxare som helst.
Men den som injicerar en dödlig dos morfin i en medmänniska har haft uppsåt att döda och vid uppsåtligt dödande kan samtycke enligt svensk lag aldrig vara ansvarsbefriande.
Den andra frågan, medhjälp till självmord, är svårare. Då självmord inte är olagligt är inte heller medhjälp olagligt.
Avgörande för om Richards gärning är brottslig eller ej går vid det allt annat än självklara gränsen mellan gärningsmannaskap och medhjälp.
Tingsrätten bedömer att kvinnan hade kunnat ta sitt liv själv, även om ett självmordsförsök misslyckades. Hennes död var en konsekvens av makens aktiva handlande.
Därmed faller resonemanget om medhjälp.
Återstår så frågan om vilket straff mannen ska ha. Tingsrätten söker sig till tidigare avgöranden för vägledning, men finner inte särskilt mycket stöd.
Det konstateras att en hovrätt för bara några veckor sedan dömde en kvinna till fyra års fängelse för dråp på sin make. Men det fallet har inte särskilt stora likheter med detta.
Inte heller ett fall av aktiv dödshjälp som ledde till villkorligt går att luta sig mot. Den gången handlade det om en medvetslös person som inte hade lång tid kvar att leva.
Mest likt, konstaterar Ångermanlands tingsrätt, är ett ärende från 1979 i Högsta domstolen. Det rörde en nästan helt förlamad person som inte kunde ta sitt liv själv. Ett års fängelse, löd domen.
Mot denna bakgrund upplever jag ett år och sex månaders fängelse som rimlig. Låt oss inte glömma att minimistraffet för dråp normalt är sex år fängelse.
Richard har sagt att han vill de en debatt om att lagen förbjuder aktiv dödshjälp. Belgien, Nederländerna och vissa delstater i USA ser annorlunda på saken.
Så sent som i helgen röstade Liberalernas ombud vid landsmötet för att tillsätta en utredning om frågan.
Det här är ett mycket komplicerat ämne som erbjuder goda argument för såväl tillskyndare som motståndare.
Men det är strängt taget en helt annan fråga än den som ställs i dagens dom.
Det är lätt att se att det finns ett behov av nya vägledande avgöranden. Dagens dom kommer att överklagas. Det är bra.
Men jag har svårt att se att Richard med nuvarande lag kommer att frias.