Coola poliser skiter i våldtäktsoffer

Det är coolt att vara polis. Ända sedan lågstadieläraren gick varvet runt och frågade alla vad de ville bli när de blev stora så har polisyrket stått högt i kurs. Uniformen ger en naturlig pondus, pistolen en uppenbar actionhjältefeeling och dessutom är uppdraget att skydda samhället och dess medborgare mycket beundransvärt. När man är liten vill man vara cool och det är coolt att vara polis. Enkelt!

Många söker sig såklart också till yrket för att det är viktigt. En av Polisens uppgifter är ju att se till att vi är säkra och inte behöver vara rädda. Trots det är rädsla ett naturligt inslag i min och många kvinnors vardag. Vi har ju lärt oss vara rädda för att en våldtäktsman kan lura i mörkret. Oaktat vetskapen om att majoriteten av det sexuella våldet sker i hemmen av någon man känner är jag ibland livrädd för främlingar när jag går hem själv. Jag vänder mig om, låtsaspratar i telefon och misstänker passagerare som kliver av bussen samtidigt som jag.

 

Kvinnor har utarbetat många knep för att försöka hålla oss säkra, för vi har ju hört att våldtäktsmän kommer i alla skepnader. Vi har lärt oss att gatorna inte är till för oss.

Lärdomen kommer dels från att oroliga vuxna försökt skydda mig med råd om självförsvarskurser och försiktighetsåtgärder, dels av egna och andra kvinnors erfarenheter.

Alla kvinnor jag känner har någon gång utsatts för någon form av sexuellt våld. Alla kvinnor jag känner. Klart som fan jag ska vara rädd: spring för livet för i helvete! Och inte med hörlurar! Och absolut inte ensam! Förresten, lika bra att inte gå ut överhuvudtaget!

Nej, jag tar tillbaka de där grejerna. De är ju bara såna skitråd som Polismyndigheten gett kvinnor, och till en sådan skamligt låg kunskapsnivå ska vi inte sjunka. Om polisen inte förstår att de med dessa uttalanden lägger både ansvar och skuld på offret tyder det på inkompetens. Eller indifferens.

 

Det är större sannolikhet att män blir nedslagna på gatan än att kvinnor blir våldtagna, ändå har Polisen inte anmanat alla män att stanna hemma eller gå i grupp. Förmodligen för att ingen skulle acceptera den retoriken eller prioriteringen av polisens resurser om det var mäns säkerhet som stod på spel. Kvinnors liv och frihet står helt enkelt inte så högt upp på dagordningen, så ansvaret lämpas över på kvinnorna själva. Att arbeta med att utreda mäns våld mot kvinnor anses nämligen inte särskilt coolt. Det är lågstatus. För att kvinnor är lågstatus. Det är svårt att komma till en annan slutsats.

Att denna människosyn påträffas inom myndigheten är bara en följd av att den existerar i samhället. Det elementära problemet är således inte förekomsten av sunkiga värderingar hos vissa inom Polisen, utan att vi lever i en ojämställd värld. Ingen del av samhället står över det och därav är det knappast några chockartade nyheter att även polisresurserna fördelas utifrån dessa patriarkala mönster. Vissa människors liv anses helt enkelt inte värda lika mycket pengar, prioritet och poliser. Oavsett om detta är ett resultat av omedvetenhet, okunskap eller onda avsikter är konsekvenserna desamma: kvinnor står ensamma och våldtäktsoffer väljs bort.

 

Dessa attityder har funnits länge inom myndigheten. I SVT ”Uppdrag Gransknings” program som sändes den 13:e mars medger både polismästaren och Stockholmspolisens presschef att statusen påverkar vilken statistik som förs, var resurserna läggs och på vilken plats de bästa utredarna hamnar. Igen: pengar, prioritet och poliser.

Ska man vara riktigt ball anser somliga att det är pickadoller, pangpang, misshandel och mord som gäller. Det är verkligen inte lika coolt med söndertrasade underliv, blodiga lakan, livrädda flickvänner eller sönderslagna kvinnor – och det är ju viktigare att vara cool. För vissa poliser verkar prioriteringarna inte ha förändrats sen vi gick i lågstadiet.

Jag undrar vad de coola poliserna kan använda all sin coolhet till. Kan coolheten dämpa ett samvete som gör sig påmint om att det sker ungefär 700 våldtäkter i Sverige varje vecka men inte ens 5 procent av dem leder till en fällande dom? Kan coolheten hjälpa konstaplarna att leva med att inte ens 1 av 10 våldtäkter som anmäls leder till åtal och att vi därav är så gott som rättslösa? Eller vad gör de med all sin coola coolhet?

Jag undrar också vad Polismyndigheten ska göra för att ändra den kultur som innebär att det är för töntigt att bry sig om kvinnor lever eller dör. Kan det bli coolt att inte skita i våldtäkter?


Statistiken är hämtad från Brottsförebyggande Rådets rapport 2019:9 Våldtäkter från anmälan till dom.

Förtydligande 6 oktober

Vill bara förtydliga att kolumnen verkligen inte är menad att påstå att attityden finns hos alla poliser (eller att attityden vore hela orsaken). Försökte framhålla att det gäller en attityd hos vissa, och dåliga prioriteringar, men har sett att det inte landade så, säkert för att jag uttryckte mig för otydligt. Och till alla som tagit illa vid sig ber jag verkligen om ursäkt. Det finns massa svinbra poliser, menade verkligen inte motsatsen.

avLinnéa Claeson

ARTIKELN HANDLAR OM