Upplagt för politiskt kaos i Italien

ROM. Upplösningen av det italienska valet ser ut att bli precis så kaotisk som många fruktat.

Ingen av de allianser som bildats inför valet får egen majoritet.

Största partiet vill inte samarbeta med någon annan.

Det är upplagt för en rejäl italiensk röra som inte kommer att glädja övriga Europa.

Italienska val brukar kännetecknas av kaos och turbulens. Denna gång ser det ut att bli värre än vanligt.
Femstjärnerörelsen blir största parti och gör sitt bästa val hittills. Men inför valet deklarerade de att de inte vill regera ihop med något annat parti. Rörelsens motto är att de traditionella politikerna är skurkar som måste bort.

Men här på partiets valvaka på det likaledes femstjärniga Hotel Parco de Principe säger en talesman att ingen regering nu kan bildas utan Femstjärnerörelsens medverkan.

Siffrorna bör tas med en nypa salt

Så är de beredda att gå i koalition med något av de andra partierna?

Svaret på den frågan kommer att bli avgörande för vem som får styra Italien framöver.

När jag skriver detta finns inget färdigt resultat, bara vallokalsundersökningar. Det kan ta ända till måndag eftermiddag innan det finns ett exakt valresultat. Med tanke på att italienska exit polls ofta har fel gäller det att ta alla siffror med en nypa salt.

Men inget tvivel råder om att Femstjärnerörelsen blir största parti.

Det är ett udda parti som tidigare leddes av den bohemiske komikern Beppe Grillo. Alla beslut tas av medlemmarna genom omröstningar på internet. Den gemensamma nämnaren är att man är emot traditionell politik som man anser korrumperad. Därför finns allt från vänster till höger representerat inom partiet.

Grillo startade Femstjärnerörelsen för tio år sedan närmast som ett skämt för att håna de traditionella partierna. Nu har han åtminstone utåt lämnat över ledarrollen till den 31-årige kostymnissen Luigi Di Maio som aldrig haft ett vanligt jobb.

Möjlig öppning för samarbete

Han verkar betydligt mer intresserad än Grillo av att partiet ska få makt och inflytande. Så kanske finns en öppning till samarbete.

Tyskland, Frankrike och övriga EU-länder hade hoppats på ett tydligt utslag i Italien för att undvika osäkerhet inom EU. Särskilt under de pågående brexitförhandlingarna och försöken att få till en gemensam flyktingpolitik.

Nu kan det i värsta fall ta veckor eller månader innan det står klart vem det är som ska styra landet.
Det finns en rad möjliga kombinationer men ingen av dem är de allianser som väljarna röstade på. Värt att notera är att över 50 procent av väljarna röstat på partier som normalt ansetts populistiska eller extrema.

Besvikelse för Berlusconi

För skandalpolitikern och mediamogulen Silvio Berlusconi är valet en besvikelse. Han hade hoppats att Forza Italias kombination av skattesänkningar och invandringskritik skulle locka väljare till högerkoalitionen. Men nu är det inte ens säkert att Berlusconis parti blir större än högerextrema Lega som genom att ta bort Nord från sitt namn lockats väljare över hela Italien och ser ut att göra något av ett rekordval.

Men framgångarna för de högerextrema räcker inte för att få styra landet på egen hand även om de får flest platser i parlamentet.

Berlusconi gjorde en osannolik comeback i valet efter att ha dömts till fängelse för bedrägeri 2013. Han trodde att hans popularitet och karisma skulle räcka. Men många väljare verkar tycka att Berlusconi både är för gammal och dessutom passé politiskt.

Kan dyka upp i allians

Ändå är det för tidigt att räkna ut honom. Berlusconi kan tänkas dyka upp i någon av de nya allianser som behövs för att bilda en regering. Berlusconi sa bara tre dagar före valet att alla partier i högerkoalitionen lovat att inte regera med någon annan oavsett valresultat. Det löftet är det inte många som tror på.

Nyckelperson nu blir presidenten Sergio Mattarella. Det är han som ska sondera terrängen och bestämma vilket av partierna som ska få första tjing på att bilda regering.

Man kan tänka sig en så kallad stor koalition där Berlusconi regerar ihop med socialdemokraterna PD, om de får tillräckligt många röster. Eller att Femstjärnerörelsen slår sig ihop med sossarna.
I Italiensk politik är allting möjligt.