Jordgubbar väcker nordafrikanen i oss
Sommaren är full av tecken att tolka. Den halvmögliga jordgubben som gömmer sig under de prima gubbarna i din noggrant valda liter, till exempel. Hur kom den dit?
Det finns, i breda drag, två skolor.
Den ena stöder sig på vaga minnen från högstadiets lektioner i naturvetenskap. Enligt denna skola är det just i mitten eller i botten av en jordgubbsliter som man kan förvänta sig att hitta en dålig gubbe. Luftcirkulationen är sämre där än på toppen, luftfuktigheten högre och trycket från ovanpåliggande gubbar större. Det bör helt enkelt finnas en möglig gubbe i mitten eller botten, med rimlig frekvens.
Ni hör ju själva hur trist det låter.
Därför finns den andra skolan. Den är politisk och utgår från att vi lever i ett samhällsystem som uppmuntrar människor att dölja halvmögliga jordgubbar under fräscha och friska jordgubbar. Tusentals sommarjobbare är antagligen inhyrda, enkom för att gömma otjänliga gubbar i varje passerande liter. Någon blir miljonär på – fusket. Priset för denna jävlighet bärs av allmänheten, en grupp som i huvudsak består av den som framför denna teori.
Den politiska skolan är så oändligt mycket bördigare än alternativet. Alla deckare bygger på att den ger den sanna bilden av världen. Bra pjäser och bra filmer likaså. Även Bibelns berättelser. Naturens lagar är i jämförelse prudentligt förutsägbara, som en asexuell bokhållare med tidtagarur.
Nu är det förstås så att svenskar i allmänhet gillar asexuella bokhållare med tidtagarur. Ordning och reda, utan en massa obehagliga undertoner. Men jordgubbar är ett undantag.
Det brukar sägas att svensken lever i ett ”högtillitssamhälle”, att vi inte räknar med att bli lurade, att vi på det stora hela litar på våra medmänniskor, eller åtminstone på statens regleringar. Men ställ fram ett stånd med jordgubbar, placera en stackars gänglig tonåring bakom kassaskrinet och observera vad som sker.
De skeptiska blickarna. Det klentrogna nästan-petandet på bären. De spetsiga frågorna. Vid ett jordgubbsstånd kan man till och med få se en svensk försöka pruta.
Jag vet inte vad det är, men jordgubbar väcker nordafrikanen i svensken. Folk köper sorglöst bil för en halv miljon, eller ger sitt förtroende till något så falskt som ett politiskt parti. Men när de ska köpa en liter jordgubbar, ser de plötsligt ett träsk av korruption och bedrägeri.
Hur tolkar man det tecknet? En urgammal säkerhetsventil? Eller en föraning om kommande revolution?