Hur ska jag nu hälsa på Anna Kinberg Batra?

Här är en fråga som jag vill ställa till Magdalena Ribbing:

Hur hälsar man på en bekant som är på väg att bli partiledare i ett av ­landets större partier?

Nu är det inte så att jag och Anna Kinberg Batra är bundisar, men vi är inte jag-mötte-Lassie heller. Vi har setts på jobb som vi delat, hos gemensamma bekanta och på tillställningar. Det har skett utan upprörda känslor eller outhärdlig tristess. Åtminstone från min sida. Det har hänt att vi utbytt en och annan mer personlig fundering, när så ­varit påkallat. Vi är, kort sagt, som välvilligt bekanta är mest.

Men vad ska jag säga?

Ett skäl att jag frågar är att min bekanta informellt utsetts till ny partiledare för Nya Moderaterna – eller möjligen bara Moderaterna, vem vet? – fyra månader innan hon formellt ska utses. Sådant är aldrig bra. Det betyder fyra månader av prickskytte, utan att ha auktoriteten att skjuta tillbaka. Å andra sidan, skulle det ­ändå bli Ulf Kristersson, har jag samma problem:

Vad säger man till en ­bekant som är på väg att bli partiledare?

Det finns de som tycker att ”Grattis!” är det natur­liga. Men här börjar de verkliga problemen. Ingen som följer politiken med ett halvt öga kan rimligen säga något sådant och mena det. Det vore som att gratulera kung Domalde på Carl Larssons ”Midvinterblot” till valet att offra sig under översteprästens bronskniv vid Uppsala tempel.

Partiledarjobb är helt ­enkelt inget som en väl­uppfostrad människa önskar en bekant. Parti­ledare misslyckas oftast och även om de inte gör det, blir de personlighetsförändrade. Inte till det bättre, om ni undrade.

Ska man strunta i det, ­utgå från att den bekanta inget hellre vill än att bli parti­ledare och ändå gratulera? Kanske. Man måste inte ha exakt samma mål som någon man gratulerar. Men måste man inte åtminstone förstå bevekelsegrunderna? Jo. Ett ”Grattis!” kan inte vara helt fritt från egna övertygelser. Pröva det här:

”Grattis till världsmästartiteln i att sticka knappnålar i kattungar!”

Att bli partiledare är ­kan­ske snarare att vara katt­ungen, men principen är densamma.

”Beklagar sorgen” låter pompöst. ”Bit ihop!” låter Gunde Svan. Man får kanske helt enkelt säga ”hej” och låtsas som ingenting, som man brukar göra när ens ­bekanta är ­inblandade i stollig­heter.

Följ ämnen i artikeln