Reinfeldt vann tack vare krisen
Fredrik Reinfeldt gick segrande ur superveckan.
Tack vare Mona Sahlin och finanskrisen.
Under superveckan har statsminister Fredrik Reinfeldt (m) och oppositionsledaren Mona Sahlin (s) mötts fyra gånger. I två partiledardebatter där även övriga partiledarna deltog. Och i två dueller, den senaste i går.
Enligt Aftonbladets panel, med tre representanter från höger och tre från vänster, avgick Reinfeldt med segern. Han och det blå laget vann tre gånger, Sahlin en gång.
Men Fredrik Reinfeldt fick draghjälp. Av både Mona Sahlin och finanskrisen.
Sahlin gick in i superveckan svårt skadskjuten av sitt vinglande i regeringsfrågan. Hade hon valt ut mp-Peter och gröna Maria? Eller kunde möjligen röda Lasse också få vara med? Man visste inte och man vet fortfarande inte.
Det gynnade Reinfeldt flerfalt. Dels tappade Sahlin självförtroende och kom inte riktigt igen förrän i duellen i går. Men dessutom kunde statsministern briljera med att han redan har ett sammansvetsat lag som han tänker fortsätta med.
Sahlin och Reinfeldt är alldeles för slipade och alldeles för erfarna för att göra bort sig i föreställningar av det här slaget. Dem har de övat på sedan tonåren.
Men Sahlin måste sluta tillrättavisa sina motståndare. I sina sämsta stunder låter hon som en förmanande förälder, ”jag har ju sagt att du inte får äta med kniven i mun”.
I går hade hon, åtminstone för tillfället, lagt pekpinnen på hatthyllan.
Det var skönt.
Reinfeldt är alltid påläst och väl förberedd, det är hans adelsmärke. Men en fråga klarade han faktiskt inte av att svara på. Det är om han är beredd att bilda regering med stöd av sverigedemokraterna efter nästa val.
Reinfeldt hänvisade till att svaret bara skulle göra det invandrarfientliga partiet intressant, det vore som att ”rulla ut röda mattan”. Inget är mer fel. Om svaret är nej är ingen matta utrullad. Är svaret däremot ja stannar det inte vid mattan. Då har sd fått en baldakin över huvudet också.
Finanskrisen råkade dessutom spela Reinfeldt i händerna. Regeringen har hanterat den väl och han har fått iklä sig rollen av internationell statsman. I jämförelse står sig oppositionsledaren slätt. Hon har inte ens chansen att hantera krisen – eller vara statsman.