”Våldsamma rasister ska inte vara poliser”
Ska dock anses oskyldiga tills motsatsen är bevisad
Att poliser anklagas för rasism och våld är inte ovanligt.
Ljudfilen från Emmaboda gör emellertid utredningsläget betydligt mer gynnsamt än vid alla de tillfällen då ord har stått mot ord och anmälningarna gått direkt från utskrift till papperskorg.
Att lyssna på hur en polisman i går behandlade Nobakht Ahad under färden från asylboendet Amigo i Emmaboda ut till en skog är som att läsa de särskrivna kommentarerna på kloaksajterna.
"Åk hem din jävla arabjävel". "Åk hem till ditt jävla land". "Jag ska ge dig en omgång stryk". "Jag tål inte såna som dig".
Nobakht Ahad, gråtfärdig och på goda grunder rädd, vädjar, protesterar, frågar vad han har gjort för fel.
När tidningen Barometern flera timmar senare träffar honom i skogen har han blod i ansiktet. Han säger att han har blivit misshandlad. Det finns onekligen skäl att tro att han talar sanning.
Tidigare på dagen var det bråkigt på asylboendet. Polis kallades dit. Den svenske medborgaren Ahad, på besök med några journalister, försökte ta sig in. Det slutade med att en patrull omhändertog honom och i enlighet med polislagens paragraf 13 körde i väg honom.
Många är de personer – invandrare, fotbollssupportrar, svennebananer på väg hem från en blöt krogkväll, politiska aktivister... – som genom åren har hävdat att poliser har misshandlat dem.
Men av omkring 5 000 anmälningar förra året redovisades bara drygt två procent till åklagare i form av förundersökningsprotokoll. En siffra som vare sig imponerar eller är så usel som den ser ut att vara.
En hel del anmälningar visar sig snart röra situationer där poliser har rätt eller rent av skyldighet att använda våld. Andra fall är svårutredda då vittnen eller annan bevisning saknas. Att de läggs ner är även det i sin ordning, rättssäkerheten måste omfatta även poliser.
Icke desto mindre är det inte ovanligt att kollegor till poliser som anklagas för våld drabbas av påfallande dåligt minne, extrem närsynthet och akuta problem med hörseln. Det finns en tysthetskultur inom delar av kåren.
Det är mot den bakgrunden glädjande att avdelningen för interna utredningar för något år sedan ersattes av en avdelning för särskilda utredningar. Den gamla avdelningen bestod förvisso av kompetenta och självständiga utredare, men förändringen är mer än kosmetisk.
Den nya enheten har ett bredare uppdrag och utreder anmälningar mot poliser, åklagare, domare, riksdagsledamöter och anställda vid tullen, Kustbevakningen och Skatteverket.
Avdelningen är oberoende gentemot Polismyndigheten i övrigt, ett oberoende som understryks av att dess chef utses direkt av regeringen och har en egen budgetpost.
Även efter denna reform måste dock brott bevisas. Nobakht Ahad hade troligen varit chanslös om han inte haft sinnesnärvaro nog att slå på inspelningsfunktionen på mobilen.
I dag har polisen inlett en förundersökning om omhändertagandet. I sociala medier är åtal redan väckt och dom avkunnad, men låt oss vänta och se.
Våldsamma rasister ska inte vara poliser. Men vi har å andra sidan inte hela händelseförloppet klart för oss och det är inte konstaterat att ljudfilen är äkta. En människa ska anses vara oskyldig till dess att motsatsen är bevisad.