Var kommer en så inkrökt fråga ifrån?

Majken Johansson.

Den där känslan av att man köpt en skjorta med för litet kragnummer, trots att man inte ens har skjorta på sig. Eller att man helt ­enkelt har blivit felsorterad i tid och rum.

De skulle ha ett inslag om Majken Johansson, poeten, på kulturradion. Paul Tenngart, som finns på universitetet i Lund, har skrivit en bok om henne. Den heter ”Livsvittnet Majken Johansson”. Av allt att döma verkar den intressant.

Men påannonsen ...

Majken Johansson var först fräsig tjej i intellektuella kretsar, sedan blev hon frälsningssoldat. Det är det gängse sättet att beskriva henne. Poet var hon hela ­tiden, utan att tilltalet förändrades i grunden. Det har förbryllat många. Och på­annonsen tog fasta på det.

”Vi undrar om det går att skriva bra poesi, samtidigt som man tror på Gud.”

Gör en liten konstpaus här. Låt det sjunka in.

Låt mig berätta vad jag undrar. Finns det något ­annat land i Europa - eller i världen för den delen - där en sådan påannons skulle kunna komma till, ens av misstag?

Kan man skriva bra poesi, om man tror på Gud?

Ja, vad tror ni? Duger T.S Eliots poesi? John ­Miltons? Dante Alighieris? ­William ­Blakes? John Donnes? Hur är det med Hildegard av Bingen? Och Bibeln, förresten, passerar den det svenska nålsögat för god poesi? Eller, för att vidga kulturkretsen, Bhagavad-Gita?

Det mesta talar för att Shakespeare trodde på Gud, även om han inte ägnade sig åt att skriva sonetter med väckelsen som främsta ­tema. Homeros gudar är uppbackade av en så stark tro att de tar form som ­påtagliga skitstövlar och räddare i nöden.

Det är med poesi som med nästan all konst, fram till ganska nyligen: den är med få undantag skapad av troende människor. En del av dem skriver om sin tro, ­andra inte. En del är mystiker, andra konventionella vanetroende. Många är ­utbildade i teologi, en del präster. ­Vissa brottas med sin tro och med trons förvaltare, andra följer med strömmen. Men visst har poeter som regel varit troende. Den ­traditionen är ­betydligt ­äldre än kristen­domen.

Så vad betyder det om svensk kulturradio ­undrar om det går att skriva bra ­poesi och samtidigt tro på Gud? Var ­kommer en så ­märkligt ­inkrökt fråga ifrån?

Jag vet inte.

Kan man ­göra bra ­radio, ­samtidigt som man är svensk?

Följ ämnen i artikeln