Ulf Kristerssons hemska höst
Blev inte statsminister, splittrade Alliansen, sjunkande opinionssiffror, lägre förtroende
Det skulle bli hösten när Ulf Kristersson blev statsminister.
I stället blev det en lång räcka besvikelser.
Nästan ingenting gick Kristerssons eller Moderaternas väg.
Alliansen i spillror. Fallande opinionssiffror. Minskat förtroende för partiledaren själv.
Ulf Kristersson och Moderaterna har en motig, för att inte säga hemsk, höst bakom sig. Det mesta har gått snett.
Efter en svag start, partiet tappade 3,5 procent eller 14 mandat i riksdagsvalet, började det ändå ganska bra.
Moderaterna hade liksom resten av Alliansen lovat sina väljare att försöka rösta bort Stefan Löfven som statsminister efter valet. De hade också lovat att se till att talmannen hämtades från Moderaterna
Den första omröstningen, om talmannen, gick vägen. Andreas Norlén, tidigare ordförande i konstitutionsutskottet, KU, samlade en majoritet av riksdagens ledamöter bakom sig. För första gången på mycket länge hämtades talmannen inte från det största partiet i riksdagen utan från det näst största.
Den andra omröstningen gick också bra. Med stöd av Sverigedemokraterna röstade Alliansen bort Stefan Löfven (S) som statsminister eftersom han inte avgick frivilligt.
Det tyckte Alliansen att han borde ha gjort efter det sämsta S-resultatet i ett riksdagsval sedan Sverige blev en demokrati. Löfven hade en annan åsikt.
Men sedan gick allt snett. Riktigt snett. Ska man vara ärlig började det faktiskt lite tidigare, när Ulf Kristersson meddelade en häpen omvärld att Alliansen, med 143 mandat, var större än de rödgröna, med 144 mandat.
Den nya matematiken, som hade gjort flumskolan den äran, byggde på att Vänsterpartiet inte ingick i den sittande regeringen. Därför skulle de inte räknas i den regeringskonstellationen.
Föga förvånande har Ulf Kristersson återgått till den gamla matten. Den som alla förstår. Han hävdar alltså inte längre att Alliansen är störst.
Men svårigheterna fortsatte när talmannen bad Ulf Kristersson sondera förutsättningarna att bilda regering. Efter två veckor gav han upp och sade att ingen av de regeringar han ville leda gick att bilda.
Tråkigt för Kristersson, för att uttrycka sig milt. Men han repade sig snabbt och sjösatte idén om ett plus ett, två eller tre. Det betydde att han kunde tänka sig att Moderaterna kunde regera själva eller tillsammans med ytterligare ett eller flera Allianspartier.
Att han tidigare hade uteslutit det tyngde inte Kristerssons axlar. Till Sveriges Radio sade han före valet att en renodlad M-regering bara var aktuell ”om himlen faller ner”.
Även om det parlamentariska läget redan då såg ut att bli kaotisk ledde valet som tur är inte till att himlen landade på jordskorpan. Då hade fler än Ulf Kristersson fått problem.
Att Liberalerna och Centern gjorde tummen ner för ett plus ett, två eller tre var föga förvånande. Tre dagar efter valet gjorde de fyra allianspartierna nämligen ett gemensamt uttalande om sina ståndpunkter i regeringsfrågan.
Ett av dem var: ”SD och deras väljare ska behandlas med respekt, men vi kommer inte bygga regeringsmakten på SD.”
Nähä? Och hur hade Ulf Kristersson i så fall tänkt att hans borgerliga regering skulle fungera? Det är i högsta grad oklart. Men kanske betydde uttalandet ingenting? Det verkar inte så.
Sprickan i Alliansen fördjupades. Så till den milda grad att när riksdagen i mitten av november röstade om Ulf Kristersson som statsminister tryckte både Centern och Liberalernas ledamöter på nej-knappen.
Efter 14 mestadels framgångsrika år klövs Alliansen i två delar mitt framför våra ögon. Hittills syns inga tecken på att de är på väg att fogas samman igen.
Den politiska vårsäsongen har bara några dagar på nacken. Men för Ulf Kristersson kan den knappast blir sämre än den hemska hösten.
Han själv har hittills spelat bort möjligheterna att bilda regering. Alliansen ligger, i alla fall för närvarande, i aska. Stödet för Moderaterna och respekten för Kristersson minskar.
Sedan valet 9 september har Moderaterna tappat ytterligare 1,5 procentenheter av sina väljare enligt Aftonbladet/Iniziio. Under samma period har andelen som har stort eller mycket stort förtroende för Ulf Kristersson själv minskat med åtta procentenheter.
De viktiga datumen
- 4 januari: Ny lägesrapport från Löfven och Kristersson till talmannen.
- 10 januari: Sista lägesrapporten till talmannen. Valmyndigheten rapporterar till talmannen om de praktiska förutsättningarna för ett extraval.
- 14 januari: Ny talmansrunda. Talmannen föreslår Löfven eller Kristersson till statsminister.
- 16 januari: Tredje statsministeromröstningen i riksdagen.
- 21 januari (ev): Talmannens sista förslag till ny statsminister.
- 23 januari (ev): Fjärde statsministeromröstningen.
- 21 april (ev): Senaste dagen för extra val.
Gå med i vår opinionspanel du också
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om olika frågor? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.