”TOTALFÖRBUD mot nötter” – men varför?
Ingen risk för allergi – utan för oro och rädsla
På skolornas dörrar står stora skyltar med det där tonfallet jag lärt mig känna igen.
”TOTALFÖRBUD mot nötter”, står det under stora röda kryss, ”TACK för visad hänsyn!”.
Om jag går i närheten av dörren med jordnötter i handväskan så är jag inte bara slarvig, säger tonen på plakaten, utan faktiskt ond. Någon kan ju dö, för fan.
Sveriges alla skolor och förskolor rekommenderas ha denna regel, tydligt utskriven på det här sättet.
SAS tillåter inte längre jordnötter på sina flygningar och många andra institutioner tittar mycket strängt på medhavda, mättande mellis.
För var som helst kan ju en stackars jordnötsallergiker gå omkring, de ska ju också kunna röra sig fritt i samhället. Och när nötproteinerna färdas genom luften kan de stackarna få en anafylaktisk chock och, pang, kolavippen. Självklart är det vi som måste anpassa oss! Även om vi gillar snacks.
Det enda problemet med detta är att den luftburna nötallergin, den skrämmande svaghet bakom alla stränga skyltar och skuldbeläggande mail, inte finns. Detta går att lära sig genom en snabb googling.
Ingen studie har någonsin kunnat hitta tecken på att luftburen nötallergi skulle existera. Tvärtom hittar jag direkt färsk, svensk forskning som visar att av 84 barn med jordnötsallergi som sattes precis framför en skål med jordnötter så fick två av dem symtom – lite kli i ögonen.
Även Astma- och Allergiförbunder skriver på sin hemsida att ”endast mycket lindriga” symtom skulle kunna uppstå genom luften. De allergiframkallande proteinerna i nötter kan helt enkelt inte flyga. Ändå, står det, kan det vara bra att ha totalt förbud mot nötter. Anledningen är inte risk för allergi, utan för oro eller rädsla.
Det är fascinerande läsning. På samma sida som allergiförbundet själva berättar att det inte finns anledning till oro, så uppmuntrar de alltså till att bete sig som att det gjorde det. Precis som i klippen på internet där en lustigkurre låtsas bli rädd för något på marken och genom det får alla andra att börja skrika, så förstärker allergiförbundet och skolorna den obefogade rädslan genom att bekräfta den.
Det finns två sätt att reagera på alla skyltarna. Antingen att göra som de flesta, fortsätta följa regeln, oavsett vad som är sant. Undvika att vara pinsamt trotsig, säga att det är väl inte en så stor grej. Det är väl bara att inte skicka med ungarna just den ingrediensen i matsäcken!
Det andra alternativet är att göra bort sig, det förstår jag. Falla för frestelsen att vara jobbig, fråga sig om inte poängen med skolor är att de lär ut vad som är sant? Och då ska väl inte varje barn behöva acceptera det som är osant, för att få komma in i lokalen? Det finns mycket lite att vinna med detta alternativ, det vet jag, bara nedplockandet av några skyltar som knappt rör oss.
Det är bara något med tonfallet, hur strängt vi blir tillsagda att inte tänka.
I USA har överdriven hänsyn, och motsatsen, blivit vapen i kulturkriget.
Amerikanska liberaler ville ha munskyddstvång långt efter att det visat sig att maskerna inte alls stoppade smittspridningen av coronavirus. Delar av den amerikanska högern kontrar med att hävda att hela pandemin var en konspiration.
I Sverige finns liknande tendenser på vissa håll, där stränga sociala regler baserade på rädslor framkallar extra hetsig intolerans åt andra hållet. Helt enkelt för att kravet på konstant anpassning till nojiga nycker – även i små snacksfrågor – framkallar trotset i vissa av oss.
