Din ettåring behöver inte digitaliseras
För ett par år sedan satt jag mittemot en rektor vid dennes skrivbord.
Mötet var på mitt intiativ och nu ville jag reda ut ett par saker.
Punkt för punkt behandlades, saker som rörde förskolan i stort. Jag var alltså inte där enbart för mina barns räkning.
Det var ett bra möte, jag fick gehör, jag fick svar, jag fick till och med rätt.
På alla punkter utom en.
Jag vet att ni vet, jag behöver egentligen inte skriva ut det, men jag gör det ändå.
Den förbannade surfplattan.
Den tröttsamma digitaliseringen.
Som jag givetvis är helt för. I alla fall halvt.
Jag gör allt via internet, precis som alla andra. Som vuxen och stressad är det en sådan enorm befrielse att kunna betala räkningar, kommunicera och inte minst arbeta via en skärm uppkopplad mot världen, dygnet runt.
Men våra ettåringar på förskolan klarar sig så bra utan.
Säger vilken forskning då?
Inte vet jag.
Men så här säger jag:
När det lilla barnet hämtas på förskolan ska det ha rultat runt på gården. Fått frisk luft, röda kinder och kanske hällt ut hälften av sanden utanför sandlådan. Kanske bråkat om den blå spaden och förlorat, gråtit och kommit över det.
Det lilla barnet ska ha suttit på sin låga stol vid sitt låga bord och fått lära sig att vänta på sin tur, äta själv och se på sina äldre kamrater hur man beter sig i en matsituation.
Det lilla barnet ska ha blivit läst för och fått bläddra i tåliga böcker på egen hand.
Det lilla barnet ska få ha lekt utvecklande vuxenimiterande lekar i tillexempel det lilla köket genom att ha bakat en kaka som inte syns och bjudit sina kompisar på en soppa som inte finns. Ställt fram ursköljda mjölk- och ketchupförpackningar på bordet och hävdat att maten är ”klaj.”
Men om ni, av någon anledning inte vill ta del av min romantiserade bild av förskolan som någon slags motbild till ett sund digital utveckling, så finns avhandlingen ”Barns och lärares aktiviteter med datorplattor och appar i förskolan”, skriven av Malin Nielsen vid Göteborgs universitet.
Jag har 99 barnproblem, och min ettårings digitala lärande är inte ett av dem.
Tidigare har jag fått höra att jag aldrig kan förstå vad det vill säga att vara så ekonomiskt utsatt att en surfplatta är en omöjlighet.
Det må väl vara hänt.
Men jag är inte så välbeställd att jag inte kan ställa siffror mot varandra. Och en surfplatta kan jag hitta för 499 kronor, ett par testvinnande vinterkängor kostar 649 kronor. Sen har vi vinterjacka, skaloverall, vantar och mössor och kanske nya gympaskor till ett äldre syskon (som dessutom behöver en ny mobiltelefon)
Om det är så demokrativiktigt för staten att se till att alla ettåringar får ta del av digitaliseringen innan de ens har slutat med napp, gör då ett smartare val:
Ge dem gratis skor.
Vårknopp:
Vad är mer irriterande än människor som skriker ”VÅR!” så fort det blir sol och bar backe i mer än en kvart?
Vårknäpp:
Folk som skriker tillbaka att det faktiskt kan ”BLI VINTER IGEN!”