Vi fick en regering och slapp ändlösa kakkalas
Januariavtalet fyller ett år
Den här helgen, i går närmare bestämt, var det ett år sedan Socialdemokraterna, Centern, Miljöpartiet och Liberalerna slöt kontrakt.
Det kom senare att kallas Januariavtalet och är omdiskuterat. I den här korta kolumnen ska jag, rapsodiskt, försöka reda ut fördelarna och nackdelarna med avtalet.
Den ojämförligt största fördelen är att det gav Sverige en regering efter drygt fyra månaders total förlamning.
Det är lätt att i efterhand glömma bort hur det var. Ingen, säger ingen, kunde bilda en regering med stabila förutsättningar att överleva. Innan den här, för Sverige mycket ovanliga, konstruktionen såg dagens ljus den 11 januari 2019.
Först efter 131 dagar, rekord i svensk politik på den här sidan andra världskriget, bildades den nya regeringen. Det går inte att bortse från hur svårt, och vilka ansträngningar, och eftergifter, som krävdes för att få till den när man i efterhand utvärderar Januariavtalet. Den mödan, hur svårförståelig den än kan te sig för en utomstående, gav till sist Sverige en regering.
Den är dessutom ganska stabil trots en smal bas i riksdagen. Men i frågor där den och samarbetspartierna L och C går fram tillsammans kan de bara utmanas om högern och vänstern gör gemensam sak. Det händer ganska sällan.
Vi fick en regering och den är ganska stabil. Det är de uppenbara fördelarna med Januariavtalet.
Till avtalets nackdelar hör att väldigt få tycks gilla det. Statsminister Stefan Löfven använder ofta ord som ”det var nödvändigt”, Nyamko Sabuni att Liberalerna ska hålla avtalet och Miljöpartiet säger varken det ena eller det andra. Bara Centern framstår som någorlunda övertygade försvarare.
I brist på varma förespråkare får kritikerna av avtalet härja ganska fritt.
Visst, det är spretigt och innehåller ingen tydlig målbild utom att få till en regering. Visst, det får Socialdemokraterna att framstå som schizofrena eftersom de i regeringsställning genomför utpräglade högeridéer. Visst, det har stora problem framför sig som arbetsrätten och marknadshyror.
Men all in all, som britterna skulle säga, var det uppenbarligen det bästa vi kunde få.
Utan Januariavtalet är risken överhängande att partiledarna fortfarande skulle rusa in och ut hos talmannen och äta småkakor.
Och det, måste man ändå säga, hade varit värre. Bland annat för att all politisk verksamhet i så fall hade legat helt still.
Nu är det i alla fall en livlig diskussion, precis som det ska vara i en demokrati. Grattis ettårsjubilerande Januariavtalet!
Fem saker att hålla koll på i veckan
- Folk och försvar
Den årliga rikskonferensen för alla som tycker att försvaret är intressantast i världen inleds i dag, söndag, i Sälen och avslutas på onsdag. Räkna med nyheter. Enda partiledaren på plats enligt programmet är Ulf Kristersson (M). S-representant är utrikesminister Ann Linde.
- Tog inget långt lov
Den svenska politiken tog verkligen ledigt över jul. Knappast någon sade något med undantag för EU-parlamentarikerna Karin Karlsbro (L) och Tomas Tobé (M). Och i morgon sparkar parlamentet igång för säsongen med en session i Strasbourg. Inget av vad de ville åstadkomma lär få tummen upp där.
- Ny partiledardebatt
Också den svenska politiken varvar upp motorn. På onsdag möts partiledarna i årets första, av tre, debatter i riksdagen. Två av dem kommer dock inte att vara med, Nyamko Sabuni (L) och Annie Lööf (C) som åtminstone häromdagen låg kvar på sjukhuset med sin för tidigt födda dotter.
- Det blir säkert politik
Allt som har med public service att göra tenderar att bli politik. När Sveriges radio på onsdag presenterar sina nya program blir det sannolikt så – igen. P3 ska ju göras om helt och inte längre bara rikta sig till unga under 35 år utan alla som gillar musik och samhälle.
- Ett år med Löfven
På lördag är det ett år sedan C och L släppte fram Stefan Löfven som statsminister sedan de sju dagar tidigare kommit överens om Januariavtalet. Tre dagar senare presenterades den nya regeringen med S och MP. Partierna tog ansvar, men det har inte lönat sig i form av ökat stöd.
Veckans citat
Politik är som att vakna upp på morgonen. Man vet aldrig vems huvud man hittar på kudden.
Winston Churchill (1874–1965), brittisk premiärminister
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.