Jag vill läsa om de tio sämsta charterresorna
Jag ser en repris av ”När och fjärran”. Martin Timell är i Dubai.
Han står på hotellbalkongen och blickar ut över ett minutiöst välskött poolområde. Martin ser glad ut, gör en svepande gest med handen och beskriver hur fantastiskt stort allt är i Dubai. Hotellrummen, sängarna, hotellträdgården och poolerna. Vackra, rena, billiga, ja, kort sagt underbara Dubai. Det här har jag hört och läst om det lilla landet med oljan lite för många gånger.
Det som Martin och andra resejournalister däremot glömmer att nämna när de beskriver Dubai är att i stort sett hela skiten är byggd, bäddad, putsad, skurad och städad av utländska gästarbetare som lever under rent vidriga, slavliknande förhållanden. Rent och snyggt på ytan, skitigt därunder.
Det här fenomenet genomsyrar nästan all resejournalistik. Vi får läsa om idel undersköna paradisplatser i reportage på reportage. Det är tydligen så fantastiskt underbart vart man än hamnar som resejournalist. Men det stämmer ju sällan med den verklighet som möter oss resenärer.
Varför skrivs det inte om Cyperns genomvidriga mat? Om Mallorcas stränder där vi får trängas med skrikskrattande tonåringar. Om de tusentals fulla engelsmän som utgjorde majoriteten på min och dotterns Greklandsstrand förrförra sommaren. Om charterbolagens sunkiga ”all inclusive-hotell”. Om de tiotusentals plastpåsar som utgjorde vyn på min kamelritt genom Tunisiens öken.
Men framför allt: varför skrivs det inte om fattigdom, gatubarn, diktaturer, dödsstraff, tortyr, skumma politiska agendor som förekommer på många av våra vanligaste resmål?
Att världen är vacker visste vi ju redan. Det får vi om inte annat höra och se när vi uppsöker en resebyrå och får deras manipulerade, superretuscherade kataloger i händerna. Men att journalister, som ju har till yrke att vara objektiva, frångår sin etik och brer på som värsta copywriter just när det gäller resor, är för mig ett mysterium.
Jag vill läsa om allt, även mindre vackra sidor av våra populära semesterparadis. Jag vill läsa om de tio sämsta charterresorna, inte om de tio bästa. Om de tio fulaste städerna, inte om de tio vackraste. Vill läsa om den äckliga maten, de smutsiga sängarna, de milslånga köerna på Disneyland, fyllan på Rhodos och gatuvåldet i Rio.
Jag vill åtminstone få en liten ärlig, upplysande faktaruta som kompletterar alla fantastiska resebeskrivningar. Jag vill bli varnad.
Jag vill bli upplyst om i vilka korrumperade händer min reskassa hamnar, och därmed kunna välja om jag vill bidra till en fulare värld.