”Vi har varit ifrån varandra två veckor som mest”
Lyckligt gifta efter dubbelbröllop för 52 år sedan
Uppdaterad 2018-02-09 | Publicerad 2017-02-14
GÄVLE. För paren Eriksson och Andersson blir det Alla hjärtans dag gånger två. De hade dubbelbröllop för 52 år sedan, och är fortfarande lyckligt gifta – och vänner.
– Inte vill jag byta ut min karl inte, säger Henrietta Andersson, 75.
En sommardag 1965 sade två brudpar ja i kyrkan. Unga, uppklädda och fyllda av tro på äktenskapet. 52 år senare sitter de och berättar hur de träffades, och att de aldrig ångrat sina val. Anderssons har två döttrar, och Erikssons har en son.
Nästan aldrig ifrån varandra
Inget av paren har varit längre från varandra än ett par veckor på alla decennier. Hela tiden avbryts samtalet av skämt och skratt. Hur har de burit sig åt egentligen?
– Det är viktigt att ha roligt ihop. Vi har aldrig varit gravallvarliga av oss, säger Henrietta ”Ettan” Andersson, 75.
Hon är den äldsta i fyrklövern, och det var tack vare hennes körkort som de träffades. Året var 1960, och Ettan fick agera chaufför när killarna och deras kompisar skulle på fest i Hälsingland.
Hon och Sonia, 74, var redan väninnor, och Leif, 73, och Sören, 74, var uppväxta på samma gata. Eftersom killarna var bilintresserade – ”Vi var raggare då” berättar de själva – men för unga för körkort så blev Ettan räddningen. Från 1966 var det veteranbilar som gällde och de har sedan gått som en röd tråd i deras liv.
Kärlek i baksätet
Efter det fortsatte de att umgås i ett stort gäng. Snart växte känslor fram i de två paren.
Varför föll ni för varandra, Ettan och Leif, och Sonia och Sören?
– Det går inte att förklara riktigt, det bara växte fram helt naturligt, säger Leif.
– Jag brädade en tjej som Sören träffade. Hon åkte på semester och då passade jag på. Det blev kärlek i baksätet på en Oldsmobile, säger Sonia och skrattar.
Vad är det som gör att ni båda par är lyckligt gifta efter 52 år?
– Ett gemensamt intresse är otroligt viktigt. Förr oss har det varit bilarna, och aktiviteterna runt dem, fester, rallyn, resor och olika träffar, säger Sören.
– Ja, utan det hade vi kanske inte hängt ihop nu, säger Sonia.
Ettan och Leif poängterar att det är bra att ha liknande värderingar:
– Vi är båda från enkla arbetarhem. Vi är inte bortskämda utan har jobbat, kämpat och sparat till allt vi har. Det hade inte funkat om jag blivit kär i någon adelskille, säger Ettan bestämt.
Tryggheten viktig
Att vara trygg med sin partner kommer också upp.
– Att lita på varandra är en mycket viktig sak, att veta vad som ska ske och att den andre inte skulle gå bakom ryggen på en, säger Sonia.
Att bli sambo och förlova sig kunde ske av rent praktiska skäl på 60-talet. Ettan hade så trångt med sin familj att hon fick flytta in i Leifs rum hos hans föräldrar. Och när de skulle hyra en etta med utedass i stan tyckte hyresvärden att det såg illa ut om de inte var förlovade. Året var 1963.
Att hålla dubbelbröllop två år senare föll sig naturligt för de två paren. De skrattar och pratar i mun på varandra när de berättar om sin bröllopsdag – stressen, kärleken och att brudarna hade lyxen att få håret fixat.
Tänkte ni då att äktenskapet skulle vara livet ut?
– Självklart, så var det då. Gifte man sig skulle det vara för alltid, säger Ettan.
– På den tiden var det bara att gifta sig om man ville hålla ihop. Att bli med barn utan att vara gift var otänkbart, fyller Sonia i.
De fyra tycker att kärleken förändrats under decennierna, från blomstrande passion i ungdomen till mer trygghet.
– Men kärlek måste det finnas. Annars ska man inte bo ihop, säger Leif.
Men kriser då? Några sådana måste väl paren haft under alla åren?
Nix, inga allvarliga, försäkrar båda paren. Däremot småtjafs någon gång. Ettan kan surna till på Leif för att han struntar i vad han har på sig. Och när Sören köpt bilar, motorcyklar och mopeder för den gemensamma ekonomin utan att höra med Sonia har hon blivit arg.
– Jag har lärt mig att fråga innan jag tar hem någon ny bil, säger Sören och ler mot hustrun.
Som 40-talister är de uppväxta med mer traditionell fördelning av rollerna. Kvinnorna har haft mer ansvar för hem och barn, och männen har fixat med hus och fordon.
Har ni aldrig tröttnat på varandra och blivit intresserad av någon annan?
– Man kan väl tycka att någon är snygg på tv eller något, men inte på det viset. Det är bekvämt och skönt att känna varandra så här väl, säger Ettan.
De andra håller med: Tryggheten och att känna varandra utan och innan är obetalbart. Kanske rentav grunden för deras kärlek.