Maj, 94, efterlyser sin vigselring: "Hittar man den blir jag jätteglad”

Uppdaterad 2017-02-09 | Publicerad 2017-01-01

Maj har burit vigselringen i 56 år.

Nyligen tappade Maj sin vigselring som hon har burit i 65 år. Tack vare barnbarnet Tina har tusentals engagerat sig i sökandet efter den.

– Jag förstår om man inte lyckas hitta den men om man gör det blir jag jätteglad, säger Maj.

År 1948 förlovade Maj Gidlund sig med Sören. Och år 1951 gifte de sig. Sedan dess har hon burit en vigselring av guld tillsammans med sin förlovningsring.

– Jag har aldrig tagit av mig dem, berättar hon.

Nu under storhelgen är Maj, som bor i Örnsköldsvik, på besök hos sitt barnbarn Tina Lundqvist som bor i Kållered. I fredags begav de sig till Frölunda torg som ligger i Göteborg för att titta i affärer. Strax efter att de kommit dit gjorde Maj en tråkig upptäckt – vigselringen satt inte på hennes finger. I tron om att den var kvarglömd hemma letade de aldrig på platsen, men när de väl kom hem fanns det ingen tvekan om att den var borta.

– Jag blev ju förskräckt, jag trodde den var kvar här hemma men det var den inte, säger Maj.

”Viktig för henne”

Tina bestämde sig för att lägga ut en efterlysning på Facebook i hopp om att få hjälp att hitta ringen, något även GT skrivit om. Hon utlovar en hittelön till den som kan återförena mormodern med ringen.

Hon tror att den åkt av med hennes handske nära ingången vid Åhléns. Min morfar gick bort 2003 och hon är mycket ledsen att den är borta och jag vill hjälpa henne så gott jag kan att kanske hitta den igen. ingraverat i ringen står det ”Maj & Sören år 1951” ringen ser precis ut som förlovningsringen på bilden”, står det i inlägget.

– Jag vet ju att den betyder mycket, den är viktig för henne. Jag tycker så synd om henne som blivit av med en av de viktigaste ägodelarna, säger Tina.

”Förstår om man inte hittar den”

Trots över 7900 delningar har ännu ingen hittat ringen.

– Den är ju inte så stor och syns inte direkt. Det är inte mycket att göra, man får finna sig i det även om det är tråkigt, säger hon och fortsätter:

– Ska jag vara ärligt så hoppas jag att man hittar den men jag förstår om det inte blir så.

Maj är otroligt glad över att så många har engagerat sig och vill tacka alla som hjälpt till.

– Det är ju roligt att det är så många som tagit initiativ till att hitta den. Jag förstår om man inte lyckas hitta den men om man gör det blir jag jätteglad. Man får bida sin tid och vänta.

För fler liknande historier – följ Goda nyheter på Facebook

Följ ämnen i artikeln