Alla går vi omkring med våra ”slidpruttar”
Förra måndagen hamnade jag i tv-soffan i min jobb-lägenhet i Malmö. Jag var trött och zappade runt. Jag tryckte på tvåan och detta är (helt ordagrant) vad jag får höra:
”... anonym, 50+ skriver om ett problem vi aldrig tidigare haft uppe här i programmet men nu tar vi det:”
”Jag skäms och jag vill absolut inte söka läkare för detta problem. Vid samlag en gång på 60-talet och en gång på 80-talet, så släppte jag väder från slidan. Jag tyckte att det här var så pinsamt och jag har inte haft något samlag sen dess. Jag har dragit mig för alla eventuella förhållanden för att slippa hamna i den här situationen igen. Är jag ensam om mitt problem och vad är det som är fel på mig?”
Jag drog efter andan. Var det ett skämt?! Jag fortsatte titta, i egenskap av realtionsråd ville jag verkligen höra svaret: ”Det är inte ett dugg fel på dig. Det här är högst normalt och det händer faktiskt majoriteten av kvinnor nån gång, att det i samlaget pumpas in luft i slidan och så kan det bli ett undertryck, ett vacuum, och sen att det kommer ut, som en prutt ... det är ju den här föreställningen vi har om att man är onormal eller att det är pinsamt ... Jag tycker att det är ledsamt att du har avstått från den här intimiteten på grund av det. Det är inget fel, inget du behöver söka för, och det är inte försent att hitta någon partner. Så låt inte det här hindra dig. Vi märker ju i vår brevskörd att många skriver om problem, det kan vara allt från hårstrån på hakan, till den här typen, där livet slutar ... hela livet försvinner för att man skäms så. Den här människan kanske har levt ensam nu och inte tillåtit sig nånting ...”
Jag satt som förstenad i soffan, visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det var ”Fråga Doktorn” jag hamnat mitt i. Jag blev så gripen. Så tagen. Jag ville bara träffa den här kvinnan och berätta för henne hur normal hon är. Finns det alltså folk där ute som helt avstår från relationer på grund av hår på hakan och slidpruttar?!
Jag kände mig så lyckligt lottad som kunnat skratta åt varje slidprutt jag träffat på. Sen slog det mig att vi nog alla går omkring med våra ”slidpruttar”. Att vi alla har någon hang-up som bara bor i vårt huvud som förstör för oss i våra liv. Var det inte jag som grät över att jag aldrig skulle få nån kille för att jag har storlek 41 i skor?
Vi människor är så himla, himla dumma mot oss själva ibland.