Polisen släpptes efter misstänkt våldtäkt

Offret: ”Det var en väldigt grov våldtäkt”

Uppdaterad 2018-12-18 | Publicerad 2018-03-01

Trots mångfaldig bevisning släppte chefsåklagaren den våldtäktsmisstänkte polisen på fri fot – utan att låta domstolen ta beslut om häktning.

Nu frågar sig den utsatta kvinnan och hennes målsägandebiträde om alla är lika inför lagen.

– Man ställer andra beviskrav när den misstänkte är en polisman än om det är en vanlig medborgare, säger advokaten Maria Wilhelmsson.

Småbarnsmamman och den misstänkte polismannen kände inte varandra sedan tidigare.

I kvinnans bostad ska mannen ha utsatt kvinnan för en brutal fullbordad våldtäkt. Händelsen ägde rum förra helgen i en mellansvensk stad.

– Det var en väldigt grov våldtäkt. Han förändrades helt efter att vi stigit in genom dörren. Ju mer jag grät desto mer illa gjorde han mig, säger kvinnan till Aftonbladet.

Hon berättar att hon samtidigt som våldtäkten pågick lyckades trycka igång ett nödsamtal – utan att gärningsmannen märkte något.

– Jag kunde inte säga något på grund av risken för upptäckt men samtalet ledde ändå till att polisen kom, säger kvinnan.

”Förstod ingenting”

Mannen greps i bostaden och omgående togs beslut om att ärendet skulle utredas av polisen i en annan ort i stället för av polisen där mannen arbetar.

Kvinnan berättar att hon åkte till sjukhus någon timme efter våldtäkten där hon undersöktes med ett så kallat ’rape kit’.

– Jag hade både yttre och inre skador som läkaren också noterade, säger kvinnan.

Senare övertogs ärendet av Särskilda utredningar i Stockholm och chefsåklagare Elisabeth Brandt på Särskilda åklagarkammaren tilldelades som förundersökningsledare – samma åklagare som kritiserats för att ha lagt ner en utredning om en polischef som utreddes för barnpornografibrott.

I tisdags förra veckan fick kvinnan och hennes målsägarbiträde veta att det skulle bli en häktningsförhandling under påföljande dag. Men på morgonen före förhandlingen meddelade polisen att Elisabeth Brandt ändrat sig och att det inte skulle bli någon domstolsförhandling – mannen skulle släppas på fri fot men är fortfarande misstänkt på den lägre misstankegraden.

Kvinnans målsägarbiträde Maria Wilhelmsson är djupt kritisk:

– Vi förstod ingenting och fick ingen förklaring. Jag har jobbat i 20 år med brottmål, både som försvarare och målsägandebiträde, och jag förstod verkligen inte hur man kunde göra den bedömningen. Jag har varit med om att människor blivit häktade på betydligt mindre bevisning än vad som finns här, säger Maria Wilhelmsson.

– Jag tycker att det är ytterst anmärkningsvärt att han inte blev begärd häktad och jag är övertygad om att vilken annan åklagare som helst hade gjort det.

”Stämmer inte”

Hon räknar upp tre faktorer som hon anser att sammantaget är mer än tillräckligt för att åtminstone låta domstolen ta beslut om häktning eller inte:

Mannen grips på brottsplatsen efter kvinnans anmälan.

Kvinnan genomgår omgående läkarundersökningar.

Kvinnan uppvisar skador.

Efter den uteblivna häktningsförhandlingen gjorde sig åklagaren onåbar och svarade inte på några kontaktförsök under resten av förra veckan.

Först i måndags fick målsägarbiträdet besked om hur Elisabeth Brandt resonerat.

– Åklagaren berättade hur hon tänkt men det hon sa stämde inte överens med verkligheten. Hon påstod att en av anledningarna till att hon hade ändrat sig var att hon hade läst journalutdrag från den här undersökningen där det skulle ha stått att ’hon inte hade några skador’. Men det stämmer inte, jag har läst journalen, säger Maria Wilhelmsson.

Maria Wilhelmsson ser flera konsekvenser av att polismannen aldrig begärdes häktad. Om domstolen beslutat om häktning hade provsvar fått förtur på NFC, Nationellt forensiskt centrum.

”Mår så dåligt”

Dessutom finns risken att vittnen som ännu inte förhörts, polismannens kollegor, nu kan komma att påverkas av honom.

– Det ligger väl i farans riktning med tanke på att flera andra som ska höras är poliser, kollegor till honom, och att det finns en kollegialitet inom poliskåren, säger Maria Wilhelmsson.

För kvinnan innebär det dessutom en oro över att den misstänkte våldtäktsmannen är på fri fot.

– Jag vågar inte gå ut och sitter bara inlåst i min lägenhet. Jag är så rädd och mår så dåligt, säger hon.

Målsägarbiträdet Maria Wilhelmsson:

– Man får känslan av att det inte är någon likhet inför lagen. Att man ställer andra beviskrav när den misstänkte är en polisman än om det är en vanlig medborgare.

Aftonbladet har upprepade gånger sökt både chefsåklagare Elisabeth Brandt för ett bemötande av kritiken, samt den misstänkte polismannens försvarsadvokat.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln