Tusentals dödades på Himmelska fridens torg
Uppdaterad 2019-07-19 | Publicerad 2019-06-04
80 000 obeväpnade demonstranter stod på Himmelska fridens torg – de flesta studenter.
De ville ha demokrati.
Men drömmen dog när regeringssoldaterna öppnade eld.
Studenterna, från bland annat Pekinguniversitetet och Tsinghuauniversitetet, inledde protesterna den 15 april 1989.
Deras krav var tydliga: Ökade mänskliga rättigheter, demokratisering, ökad press- och yttrandefrihet, minskad korruption i kommunistpartiet och att deras egen oberoende studentrörelse skulle erkännas.
Spreds till 400 städer
Under sju veckor samlades studenterna på det 220 000 kvadratmeterstora torget i Peking och stödet från stans invånare ökade.
”Leve demokratin, leve friheten”, skanderade studenterna.
Till slut hade proteströrelsen växt sig enorm, som mest samlades runt en miljon människor för att demonstrera på Himmelska fridens torg. Dessutom spred sig protesterna till 400 städer i landet. Demonstranterna var segervissa, nu skulle det äntligen bli förändring.
I gryningen den fjärde juni 1989 öppnade de pansarförsedda styrkorna i Folkets armé eld mot de försvarslösa demonstranterna efter order från Deng Xiaoping. Då befann sig uppåt 80 000 på eller vid torget. Massakern skedde mitt framför ögonen på världens media på plats, som kablade ut fasansfulla bilder.
Tusentals dog – men Kina vägrar offentliggöra
Kinesiska myndigheter har ännu inte offentliggjort antalet dödsoffer, en uppskattning är att uppåt 3 000 demonstranter och åskådade dödades, antingen i skottlossningar eller när de kördes över av stridsvagnar.
I dag är läget ännu svårare för demokratiivrare i Kina: internet censureras, kritiker och journalister får munkavle eller fängslas.
Dagens unga känner knappt till massakern, kommunistpartiet benämner massakern som en parentes.
I dag vore en liknande protest osannolik, statens övervakning av invånarna har ökat med nya teknologin.
– Det finns inte samma motstånd bland studenterna i Kina i dag. Många är hjärntvättade, har Torbjörn Lodén, sinolog och professor emeritus i Kinas språk vid Stockholms universitet, tidigare sagt till TT.
