Christine, 37, festade på lustgas – blev förlamad
Publicerad 2022-10-16
Christine Svärd, 37, festade på lustgas med några vänner – det fick dramatiska konsekvenser.
Efter några dagar kom symtomen krypande och det slutade med att hon hamnade på sjukhus.
– Jag tappade all förmåga, jag var helt förlamad och kunde inte äta.
I juni började Christine Svärd få domningar i händerna samtidigt som närminnet förändrades. Symtomen kändes märkliga och hon förstod att någonting inte stod helt rätt till.
En och en halv vecka tidigare hade Christine festat på lustgas tillsammans med några vänner.
Det var inte första gången hon tog lustgas och direkt efter festen hade hon inga besvär. Men symtomen som kom krypande skulle senare visa sig vara allvarliga.
Christine sökte vård. På Sahlgrenska sjukhusets akutmottagning trodde en läkare att domningarna och minnesförändringarna var kopplade till stress.
Hon skickades hem.
– Å ena sidan blir man ganska glad då, det var skönt, det kanske är för att jag har jobbat mycket, tänkte jag. Det tog en och en halv dag och då insåg jag att jag inte kunde sköta toaletten själv. När jag insåg det så blev jag verkligen rädd.
”Tappade all förmåga”
Christine åkte återigen in till akutmottagningen där man konstaterade att hon behövde läggas in för en neurologisk utredning. Hon hade då fått svårt med balansen och kunde knappt stå på sina egna ben.
– Mina armar och ben var helt odugliga. Då kunde jag heller inte gå på toaletten själv och när man kommer till den insikten inser man att det är något allvarligt neurologiskt fel.
Utredningen visade att hon vid något tillfälle när hon andades in lustgasen fick så pass grav syrebrist att det fick enorma konsekvenser.
Under de elva dagarna på avdelningen blev tillståndet bara sämre.
Tre dagar efter att hon lades in blev hon förlamad från halsen och neråt.
– Då tappade jag all förmåga, jag var helt förlamad och kunde inte äta. Den här skadan hade satt sig långt upp på min ryggrad vilket innebar att allting nedanför inte fungerade, var så jag uppfattade det.
– Det var chockerande, jag kunde inte ens stödja mig på andra människor utan de behövde en kran/hiss för att förflytta mig.
Kämpar fortfarande med skador
Christine, som först berättade sin historia i Göteborgs-Posten, är inte ensam om att ha fått allvarliga problem efter att ha använt lustgas. Lustgasfestandet har skjutit i höjden på senare tid och allt fler vill känna på ruset som uppstår när man andas in lustgas. Samtidigt har sjukhusinläggningarna ökat.
Aftonbladet har tidigare rapporterat om konsekvenserna av lustgas. Mellan åren 2010 och 2020 var det aldrig över tio sjukhusfall per år kopplade till lustgas – år 2021 var siffran 50.
Efter sjukhusvistelsen blev Christine flyttad till ett korttidsboende där hon var i drygt två månader. Där påbörjades rehabiliteringen.
– Det gick ganska snabbt framåt, jag satt i rullstol kanske första månaden och sedan fick jag ett gåbord. Därefter fick jag rullator och kryckor, berättar Christine.
I dag kan hon gå men är inte helt återställd. Några dagar i veckan går hon på rehab.
– Det är ganska läskigt att veta att jag kanske aldrig får känseln eller balansen tillbaka. Jag kanske aldrig kan springa, spela piano eller använda ett tangentbord som vanligt.
Vill varna andra
Processen är och har varit mycket jobbig för Christine. Hon berättar att hon under en period hade tankar på att avsluta sitt eget liv.
– Jag ville inte leva när det hände, jag var självmordsbenägen, definitivt. Man tänker, kommer jag någonsin kunna gå igen? Nu har jag nått någon platå där jag själv upplever att det blir inte sämre men det blir inte så mycket bättre. Men jag tror det kommer bli bra, man måste ha tålamod.
Christine berättar att hon inte tänkte på riskerna när hon började testa lustgas.
– Då tänkte jag nog inte alls. Anledningen till att jag inte tänkte var dels att så många gjorde det, jag kände vänner som gjorde det. Jag såg tyvärr inte riskerna.
I dag känner Christine ånger och vill varna andra men hon vill också att tillgängligheten av lustgasförsäljningen ses över.
– Jag känner skam givetvis, men samtidigt har jag valt att gå ut i media för jag vill hjälpa någon annan. Jag fattade riktigt dåliga beslut men om jag kan vända det till någonting positivt gör jag gärna det, säger Christine och fortsätter:
– Jag tror att tillgängligheten gör det väldigt attraktivt för många. Jag hade gärna varit med och infört en ny lagstiftning som begränsar det och jag berättar gärna min historia i förhoppningen att det kan hjälpa någon. Det räcker att det hjälper en enda person.
