FN-utredare riktar udd mot saudiska staten

avTT

1 av 3 | Foto: Lefteris Pitarakis/AP/TT
En bild på den mördade saudiske journalisten Jamal Khashoggi hålls upp under en minnesstund för honom utanför det saudiska konsulatet i Istanbul i oktober i fjol. Arkivblid.

Saudiarabien har lagt locket på om mordet på journalisten Jamal Khashoggi. Men efter månader av grävande är FN:s utredare Agnès Callamard redo att inom kort offentliggöra sin rapport.

Hon räds inte att peka ut de mäktigaste.

Över ett halvår har gått sedan journalisten och regimkritikern Jamal Khashoggi mördades inne på det saudiska konsulatet i Istanbul. Exakt vad som hände är fortfarande höljt i dunkel.

I sin preliminära rapport i februari kunde Agnès Callamard slå fast att mordet planerats och utförts av statsanställda saudier. I slutrapporten, som offentliggörs inom några veckor, har hon mer att berätta.

– Jag har kommit längre. Turkiska myndigheter har tillhandahållit mer information, jag har funnit mer bevis. Tidslinjerna över vad som har hänt – och hur det har hänt – är klarare, säger FN:s särskilda utredare av utomrättsliga avrättningar till TT under ett besök i Stockholm.

Bland annat har hon fått ta del av mer teknisk och rättsmedicinsk bevisning som samlats in av turkiska myndigheter.

Ingen saudisk hjälp

Saudiarabien släppte in de turkiska utredarna i konsulatsbyggnaden först 13 dagar efter mordet. Det finns tydliga indikationer på att man under den tiden försökte rensa lokalerna på alla spår efter brottet, enligt Callamard.

Från Saudiarabien har hon inte fått någon information överhuvudtaget, utöver de kortfattade och inledningsvis motsägelsefulla officiella uttalandena. Kungadömet har inte svarat på Callamards begäran om ett officiellt besök i Riyad.

– Jag beklagar djupt att Saudiarabien inte samarbetat med mig. Jag hade varit öppensinnig inför vad än de velat berätta om den utredning de själva genomfört i Turkiet och hur de nått sina slutsatser.

Riyad har gjort klart att man betraktar mordet som en nationell angelägenhet eftersom det skedde på en saudisk beskickning. Nonsens, enligt Callamard. Hon radar upp argument för brottets internationella karaktär: Det skedde i Turkiet, riktades mot en person bosatt i USA och utfördes av representanter för den saudiska staten.

– Dessutom: Hur kan man behandla ett fall som under månader toppat den internationella medierapporteringen som en inhemsk angelägenhet? Det är rent ut sagt enfaldigt.

"Ansvaret hos staten"

Den saudiska tystnaden har dock inte hindrat Callamard från att dra tydliga slutsatser om mordet – och om vilka som bär skulden.

– Givetvis har jag tittat på ansvaret hos de personer som varit involverade i detta. Men jag tror inte att skipande av rättvisa främst handlar om att hitta den som hållit i mordvapnet. Mitt huvudsakliga fokus och budskap handlar om ansvaret hos staten som kollektiv.

Saudiarabien hävdar att Khashoggis mördare agerade efter eget huvud, när deras försök att kidnappa journalisten gick snett. Men turkiska utredare insisterar på att de måste ha haft godkännande från högt uppsatta saudier. Och USA:s senat har, efter att ha tagit del av information från underrättelsetjänsten CIA, antagit en resolution om att självaste kronprinsen Mohammed bin Salman bär ansvar för mordet.

"Förlamat" FN

Agnès Callamard presenterar sina slutsatser för FN:s råd för mänskliga rättigheter i juni. Där kommer hon även att ge rekommendationer om hur fallet kan tas vidare. Själv har hon inget mandat att inleda någon rättslig process, men kan uppmana tyngre FN-instanser att agera.

Generalsekreteraren António Guterres har dock inte visat tecken på att gå fram med en egen utredning. Och initiativ i säkerhetsrådet löper risk att stoppas av Saudiarabienallierade såsom USA och Storbritannien, som har vetorätt.

Callamard, som drog i gång sin utredning på eget initiativ, är kritisk till vad hon beskriver som ett "förlamat" FN.

– Det rådde ett dödläge i FN i december (efter mordet). Jag tyckte att det var synd. Vi har inte råd med ett FN som är paralyserat i situationer som denna. En mer formellt inledd utredning på uppdrag av generalsekreteraren hade varit att föredra. Jag tycker personligen att han kunde ha inlett en sådan, men han valde att inte göra det. Då kändes det viktigt för mig att visa att FN har en roll att spela, åtminstone genom sina oberoende experter.

ARTIKELN HANDLAR OM