Det räcker inte för att tysta missnöjet

Lena Mellin

Envisa statsråd kan åstadkomma mycket.

Men inte stoppa 1,6 miljoner sura pensionärer.

Regeringen hade inte en chans mot det kollektiva åldringsmissnöjet.

Regeringen har med finansminister Anders Borg (m) i spetsen haft ett mycket tydligt mål. Skattesänkningar ska, i sann luthersk anda, främja arbete eftersom arbete ger välstånd. Det kan man både begripa och tycka är bra. I teorin. Realpolitiskt är det inte riktigt lika enkelt.

Pensionärerna är många. De har tid att grunna på eventuella oförätter. Och de vet att tala om vad de tycker.

Följaktligen har den vanligaste åsikten om regeringen

i min mejl de senaste åren varit att pensionärerna är skamligt särbehandlade.

Ända sedan regeringen presenterade de första förslagen till skattesänkningar på löneinkomster har 65-plussarna eftertryckligt meddelat att de inte förstår varför de

efter ett långt arbetsliv ska betala högre skatt än de somjobbar.

Regeringen har viftat undan kritiken. Tills i går. Då bet de i det sura äpplet och sänkte skatten även för de äldsta.

Det handlar inte om några stora skattesänkningar för de 1,6 miljoner 65-plussarna.

Vissa får ingenting.

Men regeringen har förstått att de inte kan fortsätta reta upp pensionärerna.

Det är dumt, på gränsen till korkat, om de vill vinna även nästa val.

Pensionärerna är nämligen en viktig faktor bakom alliansens valseger 2006. Då röstade 56 procent av dem på något av de fyra borgerliga partierna.

I valet innan dess var siffran 46 procent. Bland de yrkesaktiva, mellan 31 och 64 år, valde hälften alliansen i senaste valet.

Utan pensionärerna är det alltså oklart, kanske till och med osannolikt, att statsministern hade hetat Fredrik Reinfeldt (m) och näringsministern Maud Olofsson (c).

Nu har regeringen vikt sig. Men inte tillräckligt. Pensionärernas skattepaket kommer för sent. Och innehåller för lite för att tysta missnöjet.

Dessutom fortsätter särbehandlingen av 65-plussarna. Med samma inkomst betalar de fortfarande högre skatt än en löntagare.

Det är ett svårsålt budskap. Även om både ekonomiska fundament och Anders Borg säger oss

att i längden är det enbart arbete, och ingenting

annat, som ger välstånd.