”Det är mycket, mycket skickligt”

Jon Hansson

helskärm

Rennie Mirro, det är väl han musikalkillen? Vad kan man förvänta sig?
Inget särskilt, väl? Typ lite sång och dans. Och dans gör sig ju inte särskilt bra i radio.
Men det blev en storartad show som avslutning på ”Sommar”-säsongen. Humor, sång – och ett naket hjärta.

Även om det finns allvar i botten när han i början av programmet talar om sina första år med en ensamstående mamma är det ändå mest fniss och berättarglädje.

Svärtan tätnar betydligt när han går vidare och berättar om hur han i tioårsåldern utsattes för sexuella övergrepp av en god vän till familjen. Rennie Mirro beskriver hur han många år senare sitter i sina föräldrars kök och för första gången avslöjar vad han varit med om. Rösten bryter sig. Det är så sorgligt – och så hoppfullt på samma gång. Som lyssnare är det omöjligt att inte bli väldigt berörd – och jag blir lika fuktig i ögonvrån när han sedan funderar över kärleken till sina barn och sin familj.

Egentligen är det märkligt. Mirro står på scen med ett åttamannaband i ryggen, inför publik och någon miljon radiolyssnare och har nästan som en stunds stå upp-terapi. Han tackar mamma, farmor och alla andra kvinnor som stöttat honom i livet, ber människor han svikit om förlåtelse, resonerar om sina problem med tillhörighet – inte tillräcklig svart, inte tillräckligt vit, inte tillräckligt svensk, inte tillräckligt amerikansk. Och så avslöjandet om det fruktansvärda som hände honom som pojke.

Det är så naket, så intressant. Men är det underhållning? Ska verkligen alla vi andra höra det där?

Det skulle lätt kunna tippa över i pikant skvaller, ett slags tjuvlyssning på något privat. Men det funkar alldeles utmärkt.

Uppriktigheten. Den tydliga viljan att vi som lyssnar ska förstå gör att Rennie Mirros sommarprat med glans håller balansen.

Det är mycket, mycket skickligt. Tack.