Den som tror att Greklands problem är över nu misstar sig grovt
För ett halvår sedan röstade grekerna fram Alexis Tsipras för att stoppa åtstramningspolitiken.
Han gjorde precis tvärtom men nu har de ändå gett honom förtroendet igen.
I sanning märkligt. Den som tror att Greklands problem är över misstar sig grovt.
När vänsterpopulistiska partiet Syriza och dess ledare Tsipras blev vald i januari gick en chockvåg genom Berlin och andra av Europas huvudstäder.
Hur skulle man handskas med alla hans krav på höjda löner och pensioner och stopp för nedskärningar?
Den här gången är förmodligen både Angela Merkel och Francois Hollande rätt nöjda. Det är Tsipras som skrivit på det nya extra tuffa avtalet om höjda skatter, sänkta pensioner och andra åtstramningsåtgärder. Med Tsipras som premiärminister ökar chansen att Grekland den här gången verkligen genomför de ekonomiska reformer som de lovat att göra i utbyte mot nödlån från EU.
Politisikt står Tsipras väldigt långt från Merkel men det hade ändå kunnat bli mer besvärligt ifall det konservativa partiet Ny Demokrati vunnit valet. Även om de varit bundna av uppgörelsen med EU så hade risken varit större att partiet försökt förhandla fram nya villkor eller smitit från sitt ansvar.
Syrizaledaren har tack vare nyvalet blivit av med den högljudda vänsterfalangen inom partiet som motsatte sig de nedskärningar som Tsipras gick med på trots att han lovat göra precis tvärtom.
Att en majoritet av grekerna ändå gav honom förnyat förtroende beror på att Tsipras i deras ögon återupprättade lite av deras värdighet. Han var länge oerhört kompromisslös och tuff mot Merkel och övriga ledare. Det var först sedan han fick klart för sig att om Grekland inte gick med på fortsatta åtstramningar så skulle de sparkas ut ur euron, som han föll till föga.
För denna kämpainsats och för att han inte tillhör något av de traditionella korrupta politiska partierna belönas Tsipras.
Fast det där med majoritet är en sanning med modifikation. Nästan hälften av grekerna har avstått från att rösta. Ett rekord som säger mycket om den politiska apati som sprider ut sig över det grekiska samhället.
Grekland är i EU:s våld så länge man vill behålla euron. Det spelar ingen roll vilken regering grekerna röstar fram.
Syriza gick bättre än opinionsmätningarna förutspådde men verkar inte ha fått tillräckligt med röster för att kunna bilda regering på egen hand. Förmodligen fortsätter man regera med ett högernationalistiskt parti men med mindre majoritet.
Ny demokrati föreslog redan före valet en samlingsregering där de med Syriza bildar en stor koalition, ungefär som socialdemokraterna och de konservativa styr tillsammans i Tyskland. Under valrörelsen har Tsipras sagt nej till det. Frågan är vad han säger efter valet.
För att verkligen komma tillrätta med sina problem skulle Grekland behöva mer av nationell samling och mindre av partipolitiskt käbbel.
I och med valet har grekerna för första gången röstat för ett parti som gått med på de tuffa kraven från Bryssel. Men för att verkligen genomföra de ekonomiska reformerna behövs en stark uppslutning över partigränserna.
Valet löser egentligen inga problem. Grekland står fortfarande med ena benet i avgrunden. Det är först när grekerna själva till fullo inser vilka uppoffringar som krävs som de kan ta sig ur krisen.
Balter, portugiser och irländare har visat att det går. Om viljan finns.