Äntligen får Rickard göra sin egen sommar

Uppdaterad 2017-07-10 | Publicerad 2017-06-24

Äntligen fick Rickard Söderberg göra det han drömde om redan som mobbad tonåring, ensam hemma i pojkrummet:

Ett eget Sommar i P1.

Om smärtan – och lyckan – i att gå sin egen väg i livet.

Operan blev hans liv och hans passion.

Men Rickard Söderberg behöver inte sjunga för att förtrolla.

Att han kan dansa vet vi, men han kan konsten att tala också.

Inte bara om musiken – och operan.

Lika inlevelsefullt som han gestaltar sina roller på Sveriges och världens operascener, lika inlevelsefullt berättar han om sitt eget liv i årets premiär av Sommar i P1.

Att det inte har varit – och än i dag inte alltid är – lätt, kan nog vem som helst lista ut.

Det är klart att det inte är lätt att vara en lite tjock kille med skäggväxt i mellanstadiet och älska läppstift, mascara och concealer.

Att vara den enda killen i flickkören.

Att vara den enda killen som leker med flickorna.

Han berättar om tjuvnypen i bröstvårtorna i korridorerna, om snärtarna av handdukarna i omklädningsrummet - och om spiralblocket han bar som en sköld framför bröstet när han smög in genom skolans bakdörr.

Men skolans bakdörr ledde till en annan bakdörr – till sceningången på teatern.

Rickard Söderberg sticker fortfarande ut, med sina sminkade ögon – men i dag är han en känd och hyllad operasångare och debattör, både när det gäller hbtq-frågor och miljön.

Han skulle kunna håna och hata sina gamla skolkamrater, men då vore han inte Rickard Söderberg.

Han kallar dem inte mobbare heller - utan vänner.

Och hans kärlek rymmer även dem.

– Det var en annan tid. Ni visste lika lite som jag gjorde, säger Rickard Söderberg.

Ända sedan han satt hemma i pojkrummet i Halland och gjorde blandband på kassettbandspelaren har han drömt om att få göra sitt eget Sommar.

Efter 30 år blev det verklighet i dag.

Äntligen, säger Rickard Söderberg.

Och äntligen, säger vi.