Kan ett flyktingstopp rädda EU?
Förr handlade det om att fördela flyktingarna rättvist.
Nu handlar det om att stoppa dem från att komma hit.
EU:s fokus på dagens toppmöte i Malta har skiftat för att förhindra att unionen brakar samman.
Kriserna i Europa har de senaste åren avlöst varandra. Finanskris, eurokris, Greklandskris, Ukrainakris. Oenigheten har ofta varit stor men alla dessa kriser har gått att lösa hjälpligt utan att Europas fredsprojekt gått i stöpet. Unionen har förhindrat krig mellan medlemsländerna i 60 år.
Men i flyktingkrisen finns ingen lösning i sikte. Oenigheten mellan medlemsländerna är kompakt.
Här finns allt från Tyskland och Sverige som redan tagit emot flest flyktingar och som vill få till en mer solidarisk fördelning av bördan, till Ungern och Slovakien som inte vill ta emot några flyktingar överhuvudtaget.
Eftersom länderna med en mer generös inställning är i minoritet blir det vägrarsidan som sannolikt drar det längsta strået när regeringscheferna möts i Malta i dag för att försöka hitta lösningar.
En miljon flyktingar
Genom sitt avtal med Turkiet har EU lyckats att åtminstone tillfälligt få ett stopp för flyktingströmmen från östra Medelhavet. Men längs rutten från Libyen till Italien fortsätter hundratusentals flyktingar att komma. Nu vill EU försöka få till ett liknande stopp här, men det är svårare.
Libyen är ett land i kaos som styrs av tre konkurrerande regeringar och olika miliser. Det är svårt att få tillförlitliga uppgifter men mycket talar för att det kan finnas uppemot en miljon flyktingar i landet som väntar på chansen att ta sig till Europa på flyktingsmugglarnas livsfarliga båtar.
Dessa kriminella nätverk tjänar miljarder på smugglingen samtidigt som de använder EU:s räddningsfartyg som försäljningsargument gentemot flyktingarna. Ändå drunknade förra året 5 000 flyktingar på sin väg mot Europa. En massdöd som EU inte längre vill ta ansvar för.
Små chanser stanna
Tidigare var EU:s inställning att man åtminstone måste ge de som lyckas ta sig till Europa chansen att söka politisk asyl även om en stor del av dem som kommer den här rutten är ekonomiska flyktingar. Människor från Nigeria, Guinea, Elfenbenskusten, Senegal och andra framförallt västafrikanska länder som drömmer om ett bättre liv i Europa men som har mycket små chanser att få stanna.
Nu skiftar EU fokus till att istället försöka stoppa flyktingarna från att komma. Men EU vill inte att det ska se ut som man är brutala. Därför vill man genom ekonomiska morötter uppmuntra de afrikanska länderna att själva hindra sina medborgare från att fly och att få länderna längs transitvägen i Nordafrika att strypa strömmen.
Misslyckas den taktiken står EU inför en mycket svår situation.
Tidigare generösa länder som Tyskland och Sverige är inte längre beredda att ta emot lika många samtidigt som vägrarnationerna blivit fler och ännu hårdare i sin inställning om ett mer eller mindre totalt flyktingstopp.
Sluttande plan
Det finns med andra ord ingenstans för alla dessa hundratusentals afrikaner att ta vägen när land efter land stänger sina gränser. Fortsätter flyktingarna ändå att komma har de en starkt destabiliserande effekt på EU.
Redan har ett antal medlemsländer helt struntat i det bindande beslut som fattades för mer än ett år sedan om att omfördela 160 000 flyktingar som redan befinner sig i Europa. När EU-länder öppet trotsar beslut som de själva fattat är unionen på väg utför ett sluttande plan.
Brexit behöver inte vara ett dödligt hot mot EU. De 27 medlemsländerna har ett gemensamt intresse av att få till ett avtal som behåller Storbritannien som handelspartner och försvarsklippa utan att ge britterna fördelar som kan få andra EU-länder att också fundera på att dra sig ur. Där finns en sammanhållning mitt i splittringen.
Men om flyktingar fortsätter anlända i stora skaror utan att man enats om en gemensam asylpolitik så hotas unionen i sina grundvalar.