Vilks: Man kan inte ångra sig

helskärm

Den svenske konstnären Lars Vilks hade aldrig kunnat tro att hans teckning av den muslimska profeten Muhammed som rondellhund skulle få sådana konsekvenser.

8 år efter den publicerades.

Men han ångrar ingenting:

– Jag får inte vika för hot och våld.

Under terrordådet mot kulturhuset Krudttønden och synagogan i Köpenhamn dödades två personer av Omar Abdel Hamid El-Hussien, 22. En på varje plats.

I den första byggnaden befann sig den svenske kontroversiella konstnären Lars Vilks, 68. Han hävdar att attacken inspirerades av dådet mot satirmagasinet Charlie Hebdo och att han var den tilltänkta måltavlan.

– Vilket annat motiv skulle det kunna vara, sa Vilks till nyhetsbyrån AP direkt efteråt.

Tvingas leva under hot

Vilks teckning av den muslimske profeten Muhammed som rondellhund från 2007 jagar honom fortfarande. Trots att han har gjort mycket annan konst sedan dess som inte har upprört. Han har kvar priset på sitt huvud och livvaktsskydd.

Efter dödskjutningarna i Köpenhamn befinner han sig på hemlig ort med utegångsförbud. Han har inga planer på att ändra sig.

– Jag får anpassa mig till livet inomhus, men det är planerat att jag ska få komma ut i nästa vecka, säger Vilks.

Skånepolisens livvaktsgrupp genomför just nu, enligt Vilks, en översyn över hur säkerheten framöver ska skötas. Under tiden får han vänta.

Han kommer nog aldrig att återgå till livet innan terrordådet i Köpenhamn – än mindre innan rondellhunden. Ändå är han inte rädd.

– Säkerhetstjänsten vet vad de gör. De tar inga risker. Det visar om inte annat den här historien i Köpenhamn. Att när det verkligen kommer till en sammandrabbning, vilket är väldigt sällsynt, så fungerar det.

Vilks togs till en säker plats och hans livvakter besvarade skottlossningen från El-Hussien.

”Jag ångrar ingenting”

Lars Vilks har under årens lopp varit utsatt för en rad angrepp och hot. Han kan inte uppge om hans konst var värt det eller inte.

– Att göra en sådan värdering är rätt hopplös. Du kan säga att det är väldigt trist att man ska komma i en sådan här situation. Om man då hade vetat det när jag gjorde den här teckningen så kommer man in i princip på situationen; ”Ska man böja sig? Ska hot och våld reglera saker om ting?” Jag får ändå säga att den som är aktiv som konstnär och menar allvar med det, att utmana gränser, vilket konsten alltid har ägnat sig åt, så får man ändå inse att det kan bli absurda konsekvenser. Då tycker jag inte heller att man ska ångra sig.

Tanken att ångra sig har aldrig slagit honom.

Däremot medger han att han inte förstod konsekvenserna 2007. Han var upprörd över bildandet av den radikala gruppen Fatah al-Islam.

– När det hela inleddes var jag väldigt lite insatt i vad saker och ting betyder. När fatah dök upp så var den väldigt skrämmande men jag visste inte vad den innebar.

Enligt Vilks har hotet mot honom och våldet runtomkring trappas upp, steg för steg. År 2010 trodde han att rondellhunden var ett avslutat kapitel.

– Nu verkar det ändå som om det fanns någon typ av kontroll över det. Dom som startade anslag var inte särskilt kompetenta. Det var amatörer som dök upp. De var farliga på sitt sätt genom att de kom från ingenstans. De tillhörde inte det främsta gardet i professionalitet. Det som har skett nu är att vi har fått inse att den glada amatörtiden är förbi. Nu har vi folk som kan mer, som har mer utrustning. De har blivit mycket mer farliga.

”Inte ge vika för hot och våld”

Lars Vilks vill inte svara på om han ritat karikatyren i dag med den information som han har nu. Men påpekar:

– Man ska ha ett skäl och det ska finnas någon form av sammanhang för att man gör det. Det fanns ju det när jag gjorde den här. Jag menar att jag tycker inte att man får vika sig för hot och våld. Man bör markera att de som håller på med det här, att de får ingen framgång. Om man ger dem det här lillfingret så sitter man på det sluttande planet.

Det håller han fast vid – till vilket pris som helst.

– Vilket pris har demokratin? Är det den vi ska förhandla om? Varje gång som man förhandlar och de andra kommer med sitt bud som handlar om våld och hot och dödsskjutningar så blir det en omöjlig förhandling. Sen kommer vi in på det helt olösliga problemet. En helt annan sektion av det här är ju att extremisterna anser att det är legitimt att skjuta ner judar. Ska vi förhandla om det också? Ska vi säga ”att det är bäst om judarna lämnar Sverige för att de provocerar vissa element? Borde vi inte vara lite mer försiktiga? Kan de inte gå någon annanstans?” Det blir väldigt konstigt om man börjar fundera på det.

Du måste ändå ha funderat över att människor nu har dött.

– Jo, men jag menar att den som skjuter folk ska sitta bakom lås och bom.

Gärningsmannen är den enskild ansvariga?

– Ja, vem annars skulle det vara? Annars får vi ge upp demokratitanken och skapa ett annat samhälle. Där hot och mord ska vara styrande för vilka regler vi ska ha.