En attack från Nordkorea är lika med självmord
Mitt i all hysteri och upptrappat ordkrig gäller det att ha en sak i minnet.
Sannolikheten för att Nordkorea anfaller först är mikroskopisk. Det vore nämligen detsamma som självmord.
Just nu kan det kännas som att kriget står för dörren – men det behöver faktiskt inte vara så illa.
Nordkorea har varit en konstant krishärd sedan Koreakriget tog slut 1953. Formellt råder fortfarande bara vapenstillestånd. Det är många gånger genom åren som ett nytt krig verkat nära, särskilt om man lyssnat på retoriken från framförallt Nordkorea.
Skillnaden den här gången är att Donald Trump svarat med samma mynt.
Men den som har störst anledning att vara rädd är Nordkorea, ett litet fattigt land med en regim som är hatad av alla, inklusive den egna befolkningen.
Oberäknelig – men inte galen
Kim Jong-un är en tillsynes oberäknelig ledare men han är inte galen. Att anfalla USA eller Sydkorea med kärnvapen eller konventionella vapen vore detsamma som att bjuda in USA att göra slut på kommunistregimen.
Främsta skälet till att USA hittills inte attackerat Nordkorea eller på allvar försökt störta regimen är att riskerna och kostnaden för en sådan attack anses vara för hög.
Ett misslyckat försök att slå ut Nordkoreas alla kärnvapen kan sluta med miljoner människors död och en humanitär katastrof av episka proportioner.
Skälet till att Kim Jong-un till varje pris vill skaffa sig en fullvärdig kärnvapenkapacitet är att han ser massförstörelsevapen som en livförsäkring för sig själv och kommunistregimen. Ingen vågar attackera en kärnvapennation. Inte ens om styrkeförhållandena i övrigt är så ojämna som de är mellan USA och Nordkorea.
Vitsen med vapnen är i första hand att avskräcka, inte att själv attackera. Så var det även under terrorbalansens tid mellan Sovjetunionen och USA.
Krigsrisken inte så stor
Om Nordkorea attackerar kommer USA att slå till med full kraft vilket skulle innebära slutet för Kim Jong-un och hans regim.
Rakt motsatt det som diktatorn vill uppnå.
Därför är krigsrisken inte så stor som den kan verka. Nordkoreas hot att attackera Guam kan snarare vara ett förhandsbesked att landet tänker göra ytterligare missiltester, den här gången med raketer som slår ner utanför ön där det finns en amerikansk bas.
Ett annat skäl för Kim Jong-un att hålla igen på eldgivningen är att kvaliteten på Nordkoreas kärnvapen är mycket osäker.
Även om det är som USA:s underrättelsetjänst hävdar i en läckt rapport, att Nordkorea lyckats göra kärnvapen så små att de går att skjuta upp med en raket, så är pricksäkerheten och funktionsdugligheten mycket oklar.
Nordkorea har gjort sex provsprängningar sedan 2006 och en rad missiluppskjutningar, men många av dem anses av expertisen som misslyckanden. Någon garanterat fungerande kärnvapenarsenal förfogar Nordkorea ännu inte över. Det är den goda nyheten.
Den dåliga är att det sannolikt bara är en tidsfråga innan de gör det. Om 5-10 år sa experterna fram till nyligen.
Och det är detta hela konflikten handlar om.
Inget utrymme för kompromisser
Omvärlden vill förhindra att Nordkorea når full kärnvapenkapacitet, men regimen ser samma vapen som sin enda chans att överleva på sikt.
Där finns inget utrymme för kompromisser. Det finns ingen lösning som både Nordkorea och omvärlden kan godta.
Och ju närmare Nordkorea kommer fullbordandet desto större blir krigsrisken. Till slut blir en militär attack enda chansen att stoppa Nordkorea – eller att med gnisslande tänder acceptera det oacceptabla:
Att Nordkorea ingår i den exklusiva klubben av kärnvapennationer.