Multisjuka Sanna, 27: ”Behandlas som skräp”

Mamman ockuperar hiss efter bostadshaveri

Christoffer Nilsson

En hissrenovering gör att multisjuka och rullstolsburna Sanna, 27, behöver flytta från sin lägenhet.

Trots att renoveringen varit känd en längre tid var det först i onsdags som kommunen gav förslag på ersättningsboenden – men enligt familjen är alternativen inte rimliga.

Nu har hennes mamma ockuperat hissen.

– Jag sitter kvar tills situationen är löst och kommunen kan erbjuda ett boende som motsvarar min dotters behov, säger mamman Anette, 54.

Anette Äkäslompolo, 54, jobbar hemifrån i dag.

På entréplan i den kommunala hyresfastigheten i Sundbyberg står hissdörren på vid gavel.

I hissen, som har sett bättre dagar, sitter Anette Äkäslompolo på en inburen fåtölj och har sin arbetsdator i knät.

I dag skulle det egentligen ha påbörjats ett renoveringsarbete av hissen men Anette Äkäslompolo tänker inte resa sig från sin fåtölj.

Inte förrän situationen med hennes dotter, Sanna Hirvonen Äkäslompolo, 27, är löst.

Dottern är multisjuk – bland annat drabbad av extrema muskelsmärtor – och rullstolsburen. Hon får assistans dygnet runt, vilket Mitti först rapporterade.

Sanna Hirvonen Äkäslompolo bor i samma hus som mamman men i egen lägenhet.

– För en månad sedan fick vi information om att man skulle renovera hissen. Vi sa till kommunen att det arbetet innebar att min dotter skulle bli instängd i sin lägenhet, säger Anette Äkäslompolo.

”Inte rätt att människor blir inlåsta”

Enligt familjen var det först i onsdags som kommunen började komma med förslag på lösningar. Det rörde sig då om ersättningsboenden.

– Av flera olika skäl kopplat till hennes medicinska bild fanns det ingen möjlighet för henne att bo i dem. Det var bland annat ett boende med delat kök men då hon är hyperallergisk kan hon inte dela den typen av utrymmen. En handläggare försökte då få till det så att min dotter skulle kunna använda hissen under renoveringsperioden men fick tyvärr inte igenom det förslaget, säger Anette Äkäslompolo.

Därför har nu Anette Äkäslompolo ockuperat hissen.

– Jag måste säkerställa att min dotter inte blir inlåst. Det är inte rätt att människor blir inlåsta i en lägenhet i en månad vilket det här skulle innebära, säger hon.

Hur länge är du beredd att sitta?

– Tills min dotter har någonstans att bo, tills situationen är löst och kommunen kan erbjuda ett boende som motsvarar min dotters behov, säger Äkäslompolo.

Beslut om boende sedan 2016

Bostadskonflikten med Sundbybergs kommun sträcker sig dock längre tillbaka än situationen med hissen och bristen på alternativ för ersättningsboende.

Både mamman och Sanna berättar att det sedan två år finns ett beslut om att hon ska få ett nytt, särskilt anpassat, boende.

– Sundbybergs kommun verkar inte vara förberedda för att unga människor kan bli sjuka. Det har funnits beslut på en lägenhet sedan februari 2016 men jag skickas fram och tillbaka mellan boenden på korta kontrakt och har inte kunnat bo i det som erbjudits, säger Sanna.

Det senast erbjudna boendet ligger på våning fyra i ett annat hus i kommunen. Enligt familjen motsvarar det boendet inte Sannas funktionshinder.

– Jag behandlas som skräp. Det är som att de sätter mig i en lägenhet där jag inte hörs och där kan jag sitta och ruttna.

Vad skulle det betyda för dig att få ett boende som är anpassat efter dina behov?

– Att ha en grundtrygghet i ett boende, ett handikappanpassat hem där jag slipper skada mig i mitt eget hem, säger Sanna.

Kommunen: Ont om lägenheter i Stockholm

Anna Åström Brewitz är avdelningschef vid social- och arbetsmarknadsförvaltningen på Sundbybergs stad.

Enligt familjen finns beslut om särskilt anpassat boende sedan februari 2016. Nu är det april 2018. Varför tar det så lång tid?

– I socialtjänsten hanterar vi jättekänsliga uppgifter och jag kan inte kommentera enskilda individer på grund av den personliga integriteten, säger hon.

Generellt då; efter beslut om särskilt anpassat boende – vilka krav på er själva har ni att kunna erbjuda boende som motsvarar en persons funktionshinder?

– När man fått ett beslut om en insats ska vi så skyndsamt som möjligt ge den insatsen. Vi ska göra det så snabbt vi bara kan men sedan finns det vissa situationer när det är extra svårt. Särskilt anpassade bostäder har varit en svår insats att verkställa, det är så ont om lägenheter i Stockholm i dag, säger Åström Brewitz.

Och om en person som finns i ert skyddsnät upplever sig behandlad som skräp – vad känner du då?

– Då svarar jag generellt. Det är jättetråkigt om människor känner sig illa behandlade av socialtjänsten, så ska vi inte ha det. Vi vill att människor ska känna sig respekterade och att vi efter bästa förmåga försöker ge stöd, säger Anna Åström Brewitz.