Grattis, Magnus Wennman

Simón Bustamante

Ett ögonblick, Magnus Wennman, som fått drömmen om att fotografera National Geographics stora reportage uppfylld.

Tack, jag känner mig väldigt stolt. Det har varit ett mål som jag haft hela min karriär och som jag tror många fotografer drömmer om att få fota för ett så ikoniskt magasin som National Geographics.

Varför just National Geographic?

Det är det sista stora magasinet, kan man säga, som fortfarande har muskler och resurser att göra riktigt stora reportage. Jag känner mig jättestolt över att ha fått göra det här.

Hur har det varit att jobba för magasinet?

Det har varit väldigt spännande. Den stora skillnaden mot att jobba för Aftonbladet har varit att man fokuserar mer på magasinet och mindre på online, eftersom man fortfarande kan satsa mycket på den tryckta produkten. Annars har det varit väldigt spännande och kul att få resa runt hela världen också.

Vad tänkte du när du fick det där samtalet från National Geographic för ett år sedan?

Jag blev så klart jätteglad och satte väldigt höga krav på mig själv direkt. Man vill ju göra något väldigt bra när man väl får chansen, men i slutändan så har det känts ungefär som vanligt när man ute och gör reportage. Jag kan ju inte göra det på något annat sätt än mitt eget.

Ingen mindre än din son får pryda omslaget till nya numret av magasinet. Hur känns det?

Det är nästan overkligt och svårt att ta in. Det här är ju en bild som jag bara tog en sen novemberkväll förra året och skickade med i urvalet av alla bilder som jag tagit till den här storyn. De blev väldigt förtjusta och så slutade den på omslaget. Det känns helt otroligt.

Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?

Att semestern ska fortsätta lika bra som den börjat.