Fritagne Johan Gustafsson: ”Jag konverterade till islam för att överleva”

Staffan Lindberg

Johan Gustafsson, 43, var terroristernas fånge i nästan sex år.

På torsdagsförmiddagen höll han sin första presskonferens efter frisläppandet.

– Jag konverterade till islam för att överleva och förberedde mig på flykt, säger han.

Johan Gustafssons drömresa startade i Sverige i oktober 2011. Planen var att ta sig på motorcykel hela vägen till Sydafrika.

Men redan den 24 november samma år tog resan slut – i ökenstaden Timbuktu i Mali.

I fem och ett halvt år var han terroristernas fånge – innan han släpptes fri den 26 juni i år.

Under torsdagsförmiddag mötte han för första gången efter frigivandet svenska och utländska journalister på en välbesökt presskonferens i Stockholm.

Johan Gustafsson, som hade med sig sin flickvän, sina föräldrar och sina syskon, såg rörd ut.

– Jag såg det hela tiden som att jag hade försatt mig i den här situationen själv och förväntade mig inget stöd. Nu vill jag tacka svenska myndigheter, min familj, vänner och andra personer som jag inte ens känner för all hjälp.

”Sköts kallblodigt”

Han beskriver själva kidnappningen. Hur han hade lagt sig för att ta en tupplur efter att ha kommit fram till hotellet i Timbuktu. När han öppnade dörren stod en beväpnad man med en kalasjnikov riktad mot hans ansikte.

Han fördes upp på ett lastbilsflak, där den holländske och sydafrikanske reskamraterna redan befann sig. En tysk man misshandlades utanför.

– Vi hör två skott och förstår att tysken har skjutits, kallblodigt, för ingenting. Därefter åker vi med full fart ut ur stan, säger Johan Gustafsson.

Ett par veckor senare tar Aqim, en nordafrikansk gren av terrornätverket al-Qaida, på sig kidnappningen.

Och dag för dag tvingas Johan Gustafsson vänja sig vid sitt nya liv i öknen.

Flydde på natten

Han lär sig att laga mat. Och bygga enkla kojor, som skydd för den obarmhärtigt brännande ökensolen. Han försöker lära sig de lokala språken, och arabiska och franska. Konverterar till islam, som en desperat handling för att undgå att kedjas och få lite mer frihet.

Tränar. Gör kartor över den osannolika stjärnhimlen.

Och förbereder för flykt.

Mot slutet av det första året är terrorgruppen hårt tillbakaträngd. Fångarna förs från plats till plats. Dagligen ser de stridsflygplan över himlen. Johan Gustafsson gömmer undan vattenflaskor och förbereder sig på flykt.

– Jag tänkte att de var så distraherade att de kanske inte ens skulle följa efter mig. Jag gav mig av på natten. Gick hela nästa dag och nästa natt också. Jag hoppades stöta på några människor. En väg. Spår av liv. Men jag såg ingenting.

När kidnapparna hann ifatt honom den andra dagen kände han lika mycket besvikelse som lättnad över att ha sluppit att duka under i öknen.

Grät när han mötte svensk polis

Månaderna och åren gick. Johan Gustafsson och hans två medfångar fortsatte att föras från plats till plats, medan fångvaktarna kom och gick.

– De flesta var unga killar från öknen, utan andra möjligheter, säger han.

Frisläppandet kom plötsligt, vid en punkt när Johan Gustafsson sedan länge hade slutat att hoppas.

En bil kördes in i lägret och hämtade upp honom. Han åkte i timmar, och bytte vid flera tillfällen fordon, tills han slutligt hörde röster på svenska:

– Johan? Johan Gustafsson?

Det var svenska poliser. De grät. Han grät.

Han flögs hem i regeringsplanet och mötte familjen på Arlanda.

Allt var över.

”Känner stor lättnad”

När han ska beskriva känslan av frihet på presskonferensen bär rösten inte längre.

Johan Gustafsson har tillbringat sommaren med att återknyta gamla band med vänner och familj.

– Jag är lite trött. Jag kanske inte känner den där sprudlande glädjen, men jag känner en stor lättnad. Jag tar framtiden dag för dag.

Hoppas lösen inte betalts

I april 2015 lyckades franska specialstyrkor frita den holländske medfången.

Kort efter Johan Gustafssons frigivning släpptes även den kvarvarande sydafrikansken. Kidnapparna uppges då ha tagit emot motsvarande 34 miljoner kronor i lösensumma. Om några pengar betalades ut i Johan Gustafssons fall, och hur mycket det i sådana fall handlar om, är oklart.

– Sveriges policy är att inte betala. Jag hoppas också att det inte har skett. Att mina kidnappare släppte mig för att de var så trötta på mig, säger Johan Gustafsson.