Mordmisstänkte ex-sambon hörd i rätten om Marina

UDDEVALLA. Han är misstänkt för att ha mördat Marina i Spekeröd.

Men i tingsrätten minns han inte, han förstår inte frågorna och han säger att han inte vet.

– Han svarade i alla fall på frågorna men det var många lögner. Han vill ha sin historia – det är så jag känner det, säger Laila Johansson, Marinas mamma, till aftonbladet.se efteråt.

Domaren ber att 38-åringen ska berätta om sig själv. I dag höjer han blicken men han tittar fortfarande inte åt det håll där Marinas mamma och pappa sitter.

– Jag vet inte riktigt vad säga, jag är som vem som helst. Uppvuxen i Mölndal och Alingsås. Diversearbetare. Som du märkt har jag lite skador, ryggskador, jag fick kraftiga besvär i november förra året. Det har varit till och från innan dess, säger den åtalade.

Han berättar hur han och Marina träffades:

– Via internet, en community, sen msn, vi pratade i telefon och ett tag senare blev vi tillsammans, som vilket förhållande som helst.

I november 2006 blev Marina och 38-åringen ett par. I början av 2007 flyttade han in i hennes hus. I oktober 2009 var de överens om att det var slut mellan dem. Han gick från sambo till att bli inneboende – och flyttade efter några månader ur det gemensamma sovrummet ner i källaren.

– Älskade du henne, frågar kammaråklagare Per-Åke Kvarnström.

– Ja, svarar 38-åringen.

De fortsatte att ha sex trots att det var slut mellan dem. Åklagaren undrar hur ofta.

– Jag kan inte säga någon specifik siffra. Om du undrar så var sista gången min födelsedag, säger 38-åringen och tonen är raljant.

Efteråt åkta han och Marina till Tjörn för att åka wakeboard. De hamnade i dispyt på sjön efter att ett dragblock gått sönder. 38-åringen slog knytnäven i väggen på en sjöbod när de kommit iland.

– Jag var arg och ledsen på mig själv, för att jag sagt saker som var direkt olämpliga.

Åklagaren vill veta vad.

–  Jag kommer inte ihåg. Jag var verbalt dum.

De satte sig hemma i trädgården i Spekeröd

– Vi satt i trädgården ganska lång stund, grät tillsammans. Jag bad om ursäkt men ville klara huvudet och satte mig i bilen. Jag mådde inte bra. Hon ringde och undrade var jag tog vägen.

Han tog den lilla bilen, en ärtgtön Lupo.

– Det är min bil, den stod på henne. Jag har betalat delvis, resten har jag av fått henne.

Kort efteråt var han tillbaka.

Marinas mamma och systrar var rädda för 38-åringen – det berättade de när de hördes igår. Åklagaren vill veta hur 38-åringen såg på sin relation med Marinas familj.

– Ganska bra med hennes föräldrar men inte riktigt lika bra med hennes systrar, särskilt NN. Högtider var oftast hemma hos Marinas föräldrar. Jag var nog inte alltid med men oftast, säger 38-åringen med ett knappt märkbart leende.

Åklagaren frågar hur han känner inför att hela Marinas familj betraktar honom som skyldig

– Jobbigt, säger han.

Åklagaren övergår till att ringa in de kritiska timmarna, det halva dygn när 38-åringen säger att han var borta från huset i Spekeröd. Från midnatt den 28 till förmiddagen dagen efter. Marina ska ha bett hon hålla sig undan. Tidigare på dagen ska hon ha kört iväg – och inte återvänt.

– Jag lever inte mitt liv efter klockan. Jag åker hemifrån på kvällen ner till Mölndal, (söder om Göteborg) Fässbergs kyrkogård. Det tog cirka en timme kanske. Jag åker till min mormors grav, det är en plats som får mig att må bättre, därför åker jag dit, säger 38-åringen.

Åklagaren tycker att det är märkligt att han ska hålla sig borta om Marina inte är hemma eller har någon annan person där.

– Jag anser inte att jag har med det att göra. Jag tycker inte det är konstigt, självklart. Hon räknade med att jag var hemifrån. Om någon sett mig vet jag inte. Jag har inte pratat med någon, säger 38-åringen.

Åklagaren ifrågasätter hans uppgift om de många timmarna på kyrkogården och tycker att det låter märkligt.

– Det är din uppfattning, klipper 38-åringen av.

Han hävdar att han, som är 1,90 lång, lagt sig att sova i den lilla Lupon på parkeringen vid kyrkogården. Tidigt på morgonen börjar han köra norrut. I Kungälv norr om Göteborg kör han av motorvägen, in på en mindre väg upp mot Spekeröd. Han parkerar intill vägen och sover ytterligare några timmar innan han återvänder till huset.

Kammaråklagare Per-Åke Kvarnström är nöjd efteråt. 38-åringen har bekräftat att han befunnit sig i huset hela tiden utom under den påstådda utflykten till Mölndal. Han har haft gott om tid att röja.

Det är uppenbart att han inte talar sanning, säger åklagaren.

Målsägarbiträdet, advokat Eva Henrikson, undrar var 38-åringen fått tag på de 4000 som han hade i plånboken när han greps första gången av polisen. Varför är de inte insatta på ett konto?

– Jag sparar pengar, eller förstår inte frågan. Jag visste att det skulle komma ett skede i framtiden när jag skulle behöva ekonomiskt bistånd (socialbidrag) och de vill att man lever upp de pengar man har på kontot först. Jag tycker inte det är konstigt, gör väl alla, säger 38-åringen.

Han förnekar gång på gång under förmiddagen att det är han som har bragt Marina om livet.

– Han talar osanning och slingrar sig undan känsliga frågor. Han lämnar osanna uppgifter om var han har varit. Han är kall och likgiktig inför att Marina faktiskt är mördad. Han tog aldrig kontakt med hennes anhöriga efter försvinnandet. Han bryr sig helt enkelt inte. Det är mycket märkligt, säger Eva Henrikson.