Bilden som väckte världen men som inte får slut på kriget
En konflikt där alla gränser passerats
Bilden av femårige Omran Daqneesh sittande i en ambulans med blodigt ansikte och chockad blick har för en gångs skull väckt världens intresse för kriget i Syrien.
Men den kommer inte att bidra till en snabbare lösning i en konflikt där alla gränser passerats. Inte som bilden på den 3-årige Alan Kurdi som öppnade Europas dörr.
I månader och år har bilder pumpats ut från Syrien på förtvivlade människor som bär sargade kroppar genom gator där bara smulor återstår av de sönderbombade husen. De möts kanske inte med en axelryckning men griper ändå inte tag.
Bilden på Omran som inte ens är svårt skadad ger kriget ett sällsynt mänskligt ansikte. Plötsligt går det för vanliga människor runtom i världen att relatera till krigets hemskheter på ett sätt som långt mycket vidrigare bilder inte mäktar med.
Detta trots att kriget i Syrien passerat alla gränser för vad som kan accepteras på slagfältet.
Regimen är värst men så gott som alla parter visar ett förakt för civilbefolkningens väl och ve som är närmast ofattbart. Krigsbrott är vardagsmat snarare än undantag. Ingen verkar tro att de någonsin kommer att ställas till svars.
Istället för att vara fredade zoner som räddar liv har sjukhusen förvandlats till dödsfällor. Läkarna i den belägrade staden Aleppo använder kodnamn för de provisoriska sjukhusen. De fruktar att regimen ska infiltrera deras medicinska nätverk och skicka upp bombplanen när de får reda på var sjukhusen finns och när ambulanstransporterna avgår.
En enda röra
Regimen använder oljefatsbomber vars enda syfte är att lemlästa människor så mycket som möjligt. Kemiska vapen används regelbundet.
Amnesty presenterade i går en rapport om att 18 000 fångar dött i regimens fängelser under kriget. Många av svår tortyr.
Kriget i Syrien har pågått i över fem år. Till en början fanns det en tydligt god och en tydlig ond sida. Den onda var diktatorn Bashar al-Assad som lät militären skjuta mot sitt eget folk när dessa krävde demokrati och frihet. Den goda var frihetskämparna och folket som offrade sina liv för att bli fria från årtionden av förtryck.
I dag är kriget i Syrien en enda röra där alla slåss mot alla. Alla slåss mot IS men också mot varandra. Det finns inte längre några tydliga sidor i kriget. De goda verkar ha gått upp i rök.
Förr var nästan alla ense om att Bashar al-Assad måste bort. Nu är de flesta istället livrädda för vad som kan tänkas komma ifall diktatorn tvingas bort. Något hopp om ett demokratiskt och fritt Syriens finns inte längre. Nu handlar det mest om vilken schattering av islamska extremister som kan tänkas ta över.
Hjälp till fienden
Kriget handlar inte främst om Syrien längre. Landet är sönderslaget till oigenkännlighet. Främmande makter håller på att dela upp resterna mellan sig.
Iran och Ryssland vill se till att behålla sitt inflytande genom att stötta Assad men i värsta fall ersätta honom med någon annan som de kan lita på.
USA och Europa vill undvika att Syrien ska bli en permanent bas för planering av terrordåd mot västvärlden. Man vill få ett slut på kriget inte för att man månar så mycket om syrierna utan för att kriget skapar enorm instabilitet i Europas närhet. För att få slut på flyktingströmmen måste kriget upphöra.
I detta spel är det väldigt få som bryr sig om människor som Omran. Modiga hjälparbetare och läkare gör allt för att rädda liv men de stridande parterna ser varje matleverans och medicinförpackning som en hjälp till fienden.
En dåres envishet
Chansen att bilden på Omran Daqneesh ska bidra till ett snabbare slut på kriget är liten. På sin höjd får den oss alla att reflektera ett ögonblick över de grymheter som pågår dagligen.
Alla sidor tror fortfarande med en dåres envishet att de kan vinna kriget. Fredssamtalen saboteras.
För drygt ett år sedan var det en annan bild som fångade världens uppmärksamhet. Den på 3-årige Alan Kurdi som drunknad låg med ansiktet i vattenbrynet. Bilden fick Angela Merkel och många andra att öppna dörren för krigsflyktingarna.
I dag är den dörren inte bara stängd utan dessutom försedd med hänglås.