Därför är IS inte besegrat – vad du än hör

Visst har vi hört det rätt många gånger vid det här laget.

Att IS utkämpar sin sista strid och snart är besegrat.

Ett gott råd: Tro inte att gruppen blivit ofarlig.

Otvivelaktigt är det så att Islamiska staten förlorat det kalifat som man 2014 utropade i de områden som man intagit i östra Syrien och Norra Irak. Inte mycket återstår av den framgångsrika terrorarmé som med blixtens hastighet intog ett område nästan lika stort som Storbritannien.

Nu sägs det för jag vet inte vilken gång i ordningen att IS utkämpar sin sista strid i några byar i Syrien, nära gränsen till Irak. Där startade de syriska kurderna, som fungerat som USA:s marktrupper i kriget mot IS, den gångna helgen en offensiv för att slutgiltigt besegra terrorgruppen men mötte oväntat hårt motstånd.

Vilket låter lite märkligt eftersom USA:s president Donald Trump redan före jul meddelade att nu var IS besegrat och USA skulle omedelbart dra tillbaka sina trupper.

På ett sätt är det ett drygt fyra år långt krig mot IS som går mot sitt slut. Och ändå inte.

Kapacitet finns kvar

De motstridiga bilderna kan bero på att man inte skiljer på IS som terrorgrupp och som militär armé. Som militär slagstryka har de förlorat mycket av sin kraft. Däremot lever IS terrorideologi vidare och gruppen har fortfarande kapacitet att genomföra terrordåd. Inte minst eftersom väldigt få dåd planeras centralt. Istället bygger gruppen sin styrka på att anhängare runtom i världen agerar på egen hand.

Jag har sett ett antal olika beräkningar på hur många IS-krigare som finns kvar i Syrien och Irak. USA och FN talade i juli 2018 om så många som 30 000 medan amerikanska militärer citerade i Washington Post pratar om maximalt 10 000. Enligt de kurdiska styrkorna SDF rör det sig om några tusen i Syrien. Om ens det.

En av svårigheterna är att en del av dem som stridit för IS försöker smälta in bland civila. I det kaos som råder i området kan de fly och omgruppera sig på nya platser. Mycket tyder på att IS nu när de inte längre har något territorium att försvara mer och mer övergår till gerillakrigföring. Man samlar sig till enstaka attacker som nyligen mot en amerikansk bas i Irak. Eller ägnar sig åt lönnmord och kidnappningar.

IS sprider sig

Utan kalifatet har gruppen förlorat i attraktivitet men det innebär inte att rekryteringen helt avstannat. Det finns många arbetslösa, unga män i Mellanöstern som fortfarande lockas av gruppens ideologi om att föra samman alla världens muslimer i ett rike under stränga islamska lagar. Drömmen är inte död.

IS har krigare i länder som Mali, Nigeria, Somalia, Libyen, Afghanistan och Jemen. Nästan alla stater med svaga eller icke existerande centralregeringar där islamisterna kan skaffa sig en fristad.

Pengar verkar inte heller vara något problem. Bidrag fortsätter strömma in från förmögna sympatisörer i arabvärlden.

Däremot verkar resandet från Europa av radikala islamister som vill slåss för IS ha avstannat nästan helt. Dels har Turkiet satt stopp för trafiken dels är det inte lika "inne" i islamistiska kretsar när IS reducerats till en gerillaarmé.

Hotet mot västvärlden finns dock kvar.

Hot från återvändare

Fortfarande återvänder IS-krigare till sina hemländer i Europa där de utgör ett hot som potentiella terrorister. Europa säkerhetstjänster har blivit bättre på att identifiera dessa individer men samtidigt är de så många att det omöjligen går att bevaka dem dygnet runt.

Arbetet syns delvis i det ökande antal terrordåd som säkerhetspoliserna säger sig ha avvärjt, även om de sällan går att kontrollera dessa påståenden.

IS metoder är numera välkända, vaksamheten är större hos både polis och allmänhet. Något som också gjort det svårare för presumtiva IS-terrorister att agera. Vi ser en kraftig nedgång i antalet människor som dör i terrordåd jämfört med för några år sedan.

Farligt ta ut seger

Dåd genomförs ändå regelbundet. I slutet av förra året slog en ensam gärningsman till mot julmarknaden i Strasbourg och dödade fem. I Marocko mördades två skandinaviska turister under en vandring i bergen.

Det kan vara värt att minnas att IS ansågs besegrat redan 2011 men flyttade sin verksamhet från Irak till Syrien och blev det största hotet mot väst sedan al-Qaida lyckades genomföra sina terrordåd i USA 2001.

Att räkna ut den här typen av motståndare är alltid farligt.