Femårige Mikael levde i smutsen

Kerstin Weigl

, 

Josefin Sköld

Socialtjänsten ingrep inte trots anmälningar

Femårige Mikael levde i rädsla för en psykiskt sjuk mamma, omgiven av smuts, mögel och kattbajs.

Vanvården anmäldes av flera personer.

Men det gick tre år innan socialtjänsten ingrep.

Först efter Aftonbladets artikel 22 juli inledde socialtjänsten en ny utredning. Då hade pojkens pappa gripits av polis, misstänkt för barnpornografibrott.

Sedan år 2007 har socialtjänsten i den lilla mellansvenska staden fått detaljerad information om Mikael. Grannar och vänner anmälde att pojken var ovanligt tyst, luktade illa och var smutsig.

Socialtjänsten fick även bevis för misären, i form av bilder på gamla diabetessprutor, möglig mat, golv täckta av kattbajs, sand och smuts.

– Vi anser att hans liv var i fara, så illa var det, säger en kvinna som har försökt hjälpa familjen.

Visade annan bostad

Mamman har diagnosticerats med depression och mytomani. För tre år sedan undersökte socialtjänsten Mikaels hemmiljö. Men föräldrarna lurade utredarna genom att visa upp en annan lägenhet.

I sin rapport konstaterade socialtjänsten att ”föräldrarnas brister inte är av den karaktären att de utgör någon allvarlig skada för barnets utveckling”.

Mammans relation till Mikael beskrevs som ”varm och nära”.

Något som varken släktingarna, bekanta eller grannar håller med om.

– Mamman skriker och svär åt pojken. Han ser alltid livrädd ut, säger en granne.

Larmade förgäves

Utredarnas åtgärd var att rekommendera mamman kontakt med kommunens öppenvårdsteam.

Vanvården fortsatte och flera personer i Mikaels närhet skrev ner exakta iakttagelser av pojkens situation. De larmade om och om igen, men förgäves.

När Aftonbladet skrev om fallet i slutet av juli ville högsta chefen för socialtjänsten inte ge några kommentarer. Nu säger han att pojken ”befinner sig i tryggt förvar”.

– Jag har nu satt mig in i ärendet och en utredning är inledd, säger han.

Rädd för mamma

Aftonbladet har träffat pojken, som har flyttat in hos sin farfar och farmor. Där ska han bo tills vidare.

– Mikael är rädd för sin mamma. Han har mått väldigt dåligt. Han är rädd att någon ska komma och ta honom härifrån. Ögonen har inte varit torra många stunder, säger pojkens farfar.

Mamman befinner sig på annan ort och har inte synts till på flera veckor. Pappan säger att han inte haft ork att ta hand om pojken.

– Vi har vädjat om hjälp, men socialen har inte visat något intresse. Då ger man upp till slut, säger han.

En förundersökning har inletts om hans misstänkta barnpornografibrott. Han kallar saken ”ett missförstånd”.

”Upp till familjen”

Socialnämndens ord-förande i kommunen känner inte till fallet Mikael, men försvarar socialtjänstens agerande:

– Om det är som ni säger, att mamman rekommenderats kontakt med öppenvården, är det upp till familjen att ta emot hjälpen.

Men det hjälper ju inte pojken, om mamman och pappan inte tar sitt ansvar?

– Nej, det förstår jag. Men det visar ändå att socialtjänsten har agerat.

Fotnot: Mikael heter i verkligheten något annat.