Alexander räddade flyktingar på Medelhavet

”Det är först på plats man inser vad det handlar om”

Ebba Thornéus

När Alexander Uggla fick frågan om att åka med på Läkare utan gränsers räddningsfartyg i Medelhavet var han inte sen att tacka ja.
Det blev en resa på liv och död som han nu vill delge andra via sina dagboksanteckningar.
– Det faktum att alla människor i grunden är lika och sitter i samma båt blir så handgriplig när man är med om en sådan här sak.

För Alexander Uggla innebär jobbet som kommunikatör på Läkare utan gränser vanligtvis hederligt skrivbordsjobb. Men under hösten fick han möjligheten att åka med på organisationens räddningsfartyg Dignity I i Medelhavet.
Uppdraget var att dokumentera insatsen på Medelhavet via anteckningar och bildmaterial, men vid flera tillfällen fick han släppa blocket och själv rycka in.
– Det var en helt annan sak att se de här situationerna med egna ögon. Allting blir så verkligt. Det är skräckslagna människor som sitter i båtar som är så pass dåliga att det är frågan om sekunder mellan liv och död, berättar Alexander för Aftonbladet.

Räddat 9 521 personer

Totalt har fartyget som Alexander åkte med räddat 9 521 personer mellan april och november. 517 stycken räddades under Alexanders tre veckor.

– Jag har fått se både liv och död. Alla som klev på de där båtarna vid Libyens kust räknade inte med att överleva men för dem fanns det inget annat alternativ. Att stanna hade varit en ännu säkrare död.
2016 är dock det dödligaste året någonsin på Medelhavet med 4 733 döda hittills.
– De som jobbat länge berättade att det inte handlar om att det är fler människor som flyr, utan att båtarna bara blir sämre och sämre, säger Alexander.

I sina anteckningar skriver Alexander om en av sina första insatser, när han och besättningen mitt i den kolsvarta natten, räddar ett trettiotal människor, varav flera barn, från en ranglig fiskebåt på det mörka havet.

”Praktiskt har vi förberett oss rejält men emotionellt är det en annan sak. När jag ser konturerna av en träbåt bara några tiotals meter bort och hör ett spädbarn skrika, sedan ett till gråtande barn, sedan ännu ett... då känns det bara overkligt, som om havet framför mig var en bioduk”.

La de döda kropparna i säckar

Under resan var Alexander med om flera lyckade räddningsinsatser men fick även träffa överlevare som berättade hemska historier om krig, tortyr, och våldtäkt.
Det fanns också stunder där döden kom på mycket nära håll.

”Det rinner fradga ur mungiporna på en av männen som tagits upp ur båten med ett hundratal människor. Hjärt-och lungräddning pågår i tio minuter innan sjuksköterskorna skakar på huvudet. Han har antagligen förlorat medvetandet av bensinångorna och drunknat på båten. En fjärde kropp hittas sen på båtens botten”.

Vidare berättar Alexander att de döda kropparna lades i liksäckar. Några namn eller identitet på kropparna fanns inte.

”Istället skrivs det med en tjock grön tusch på varje säck: "Vuxen man, ca 25 år, misstänkt dödsorsak: drunkning".

”Vi sitter alla i samma båt”

För Alexander förändrade de tre veckorna på fartyget mycket och han skriver om skammen över politikerna som låter människor som flyr från krig, fattigdom och förföljelse – i brist på säkra och lagliga vägar – drunkna på Medelhavet.

Med sina anteckningar hoppas han nu att fler människor ska få upp ögonen för alla de tusentals som årligen tar den dödliga vägen över havet.

– Jag önskar att fler inser att vi sitter i samma båt och att de här människor är som vi men har bara haft oturen att födas på platser där det är krig, misär och förföljelse.

* Totalt har Läkare utan gränsers tre fartyg i Medelhavet räddat 19 708 personer mellan april och november i år. Alexanders dagbok kommer att publiceras framöver i Läkare utan gränsers tidning Direkt.