Nilyufar med Downs syndrom ska skickas ensam till Kazakstan
Uppdaterad 2022-02-07 | Publicerad 2022-02-06
Nilyufars dröm är att vinna guld för Sverige i Special Olympics.
Hon har blivit som en dotter för Rita och Ingemar Olsson.
Men snart ska Nilyufar skickas tillbaka ensam till Kazakstan, där hon inte känner någon.
– Vi kommer gå under om de skickar tillbaka henne. Hon kan inte klara sig på egen hand, säger Rita Olsson.
Nilyufar Amirbekova, 38, har blivit en självklar del av Rita och Ingemar Olssons familj. Hemma i huset i Mörrum går karaokemaskinen varm.
– Det kan vara ett himla liv med karaoken. På somrarna när vi har öppet fönstren undrar grannarna ibland vad det är frågan om. Hon älskar att sjunga och dansa, förutom idrotten då såklart, säger Ingemar Olsson, som även är god man åt Nilyufar.
Nilyufar har tidigare tävlat för Kazakstan i Special Olympics, en tävling som främst är inriktad på bredd- och motionsidrott för personer med intellektuella funktionsnedsättningar.
Med otaliga medaljer runt halsen är Niluyfars högsta dröm nu att en dag vinna ett guld för Sverige.
Men i nuläget vet ingen om drömmen någonsin kommer bli sann, för Migrationsverket har beslutat att Nilyufar inte längre får stanna i Sverige.
Ett beslut som innebär att hon snart ska skickas tillbaka till Kazakstan, ett land där hon inte känner någon.
– Det känns som en mardröm, som en ren avrättning, om de skickar henne tillbaka dit, säger Rita Olsson.
Har inga släktingar kvar i Kazakstan
Fram tills 2018 bodde Nilyufar i Kazakstan tillsammans med sin mamma. Nilyufar har Downs syndrom och behöver stöd i vardagen, vilket hon fick av sin mamma som tog hand om henne och följde med henne till tävlingar i Special Olympics.
Men när mamman dog i april 2018 fanns det inte längre någon levande släkting kvar i livet i Kazakstan. Rita Olsson, som bott i Sverige i 22 år, bestämde sig därför för att åka Kazakstan för att ta med Nilyufar till Sverige.
– Självklart kunde jag inte lämna henne där. Det fanns ingen som kunde ta hand om henne, och hon behöver hjälp. Jag var 120 procent säker på att Sverige skulle hjälpa henne. Så blev det inte, säger Rita.
Under den tid som Nilyufar har bott i Sverige har familjen ansökt om uppehållstillstånd vid två tillfällen. Båda ansökningarna har fått avslag.
Familjen har även ansökt om att adoptera henne, men eftersom Nilyufar är över 18 år har ansökan om adoption fått avslag i både tingsrätten och hovrätten. Rätten menar också att det saknas bevis för att Nilyufar och Rita är släkt.
– Jag och min mamma bodde i samma hus som Nilyufar och hennes mamma, min moster, under hela min uppväxt i Kazakstan. Jag har visat rätten bilder på oss från när vi var små, men det inte räcker som bevis för att vi är släkt, säger Rita.
I behov av daglig medicin och vård
I nuläget längtar Nilyufar främst efter att kunna tävla igen, men eftersom hon saknar ett svensk personnummer kan hon inte delta i någon tävling. Nilyufar vill även lära sig simma, men eftersom hon saknar ett svensk personnummer kan hon inte gå i kommunens simskola.
– Hon levde för träningen tidigare, nu blir väldigt mycket stillasittande för henne. Vi brukar ta med henne och bowla och åka skridskor här i Mörrum och det tycker hon väldigt mycket om. Hon är väldigt duktig också, säger Ingemar.
I ett läkarutlåtande som Aftonbladet tagit del av framkommer det att Nilyufar inte kan klara sig själv utan stöd från andra personer. Hon är inte läs- eller skrivkunnig, och kan inte räkna.
Det framkommer också att hon upplever otrygghet i främmande miljöer och känner rädsla för kontakter med främmande personer.
– Hon kan inte ta ansvar för det hon gör, hon vet inte vad myndigheter är, hon behöver hjälp med det mesta, säger Rita.
Nilyufar blev också väldigt skakad av mammans dödsfall. I perioder mår hon mycket dåligt och vid två tillfällen har hon behövt psykiatrisk akutvård i Sverige. En vård som Rita och Ingemar oroar sig för att hon inte ska få, om hon måste lämna Sverige.
– Hon är i behov av rätt typ av medicin. Utan den är hon väldigt ledsen, för hon saknar sin mamma. Ibland frågar hon också varför hon måste åka tillbaka – andra gånger tänker att hon kan klara sig själv, och att det gamla livet med tävlingarna finns kvar, säger Ingemar.
Oviss framtid i Kazakstan
I nuläget vet ingen vilket framtid som väntar Nilyufar om hon skickas tillbaka till Kazakstan.
Enligt Migrationsverkets utlåtande har Kazakstan en lagstiftning och ett socialt välfärdssystem som syftar till att tillförsäkra rättigheter till personer med funktionsnedsättningar.
I samma utlåtande skriver Migrationsverket också att det i praktiken sker fortsatt diskrimineringar mot personer med funktionsnedsättningar.
Veronica Magnusson Hallberg, pressansvarig och ordförande för Svenska Downföreningen, säger att föreningen haft kontakt med Nilyufar och hennes familj.
– Vi är inga experter på Kazakstan, men så vitt vi förstår bygger landets omsorgssystem på att anhöriga tar hand om dem. Nu har hon sina anhöriga här i Sverige, så vi vet inte vad som händer med henne om de skickar tillbaka henne, säger hon.
Hon säger också att Svenska Downföreningen haft kontakt med internationella föreningar, för att hitta en organisation i Kazakstan som kan hjälpa Nilyufar, men utan resultat.
Rita, som bott en stor del av sitt liv i Kazakstan, säger att hon är rädd för att Nilyufar kommer råka illa ut om hon skickas tillbaka. Hon hänvisar till den senaste tiden våldsamma protester mot landets president Kasym-Zjomart Tokajev, där hundratals personer dött och många fängslats.
– Det känns som en katastrof om hon måste åka tillbaka dit, där hon inte har någon. Hur ska hon klara sig? säger Rita.
Ingemar säger att han har svårt att hålla de mörka tankarna borta.
– Hon har blivit som en dotter för oss. Jag är rädd att hon kommer hamna på gatan eller att de låser in henne. Jag sover nästan ingenting längre, säger han.
Migrationsverket: Finns inte giltiga skäl
Familjen säger att de ska pröva Migrationsverkets beslut om Nilyufars uppehållstillstånd igen. Om den ansökan får avslag har de bara en chans kvar att pröva utlåtandet.
Rita och Ingemar har nyligen startat en namninsamling för Nilyufar, som i dagsläget har mer än 8 000 underskrifter.
– Vi hoppas att hon får stanna hos oss, så att vi kan börja leva ett normalt liv igen som en familj, som alla andra, säger Ingemar.
Migrationsverket bygger sitt beslut på att Nilyufar varken är flykting eller skyddsbehövande. Att Nilyufar har Downs syndrom påverkar inte heller beslutet, och det finns heller inga ömmande omständigheter, alltså undantag, vilket Migrationsdomstolen slagit fast.
Aftonbladet har sökt Migrationsverkets presstjänst men utan resultat på söndagen. Men SVT Blekinge, som först rapporterade om Nilyufar och hennes familj, har talat med Joakim Eriksson, chef på asylprövningsenhet på Migrationsverket.
– Vi har vägt omständigheterna i hennes ärende mot omständigheterna i Kazakstan, och konstaterat att hon inte är flykting eller alternativ skyddsbehövande. Det betyder inte att levnadsförhållandena i Kazakstan är identiska med de i Sverige, men det är inte heller så lagstiftningen är utformad, säger han till kanalen.